aftonstjarna

sitter och funderar på hur man fungerar som person.. Nu tänker jag inte på den fysiska delen den kan jag, jag menar hur vissa personer tänker eller inte tänker. Ja vad är det jag menar. Jo så här.
Det finns personer i samhället som sårar andra personer på ett eller annat vis, de kan vara allt ifrån "riktiga" slag till oärlighet till sk psykisk misshandel. I mina ögon lika illa vilket som. Men dessa personer som sysslar med sådant har inte förstånd nog att inse hur dom behandlat personen. Utan "förövaren" är den som går med näsan i vädret och får människor i sin omgivning att tro på dennas tillspetsade "saning". Medans offret alltid kommer vara stämlat som typ dum, blåögd och får till och med skylla sig själv som stannat så länge..
ja de kan ju tyckas vara enklet att bara "dra" men tyvärr är de så att förövaren har oftast en hållhake på sitt offer som gör de svårare för denna att ta sig ur..Men för eller senare gör man de *förhoppnongsvis* och då hamnar man på steg nummer 2..
att få sitt eget liv tillbax.. som jag sa, de e offret som oftas får gå med hundhuvudet och nästan skämmas för vad man blivit utsatt för. Att man stannat kvar och kämpar i tron på att de KAN bli bra gälls inte.. nopz men e bara naiv eller blåögd.. ja vilket som så är de Illa.. För denna har lidit tillräckligt och borde få all beröm som vågat och kunnat ta sig därifrån..
de finns ett ordspråk "öga för öga tand för tand" som man då helt enklet kan tycka att de är väl bara att ge igen.. Dock glöms en liten detalj bort och det är att förövaren är inte dum på de viset, dom har lyckats ta reda på sitt offers svaga pugnt och skulle nu offret på något sätt vilja ge igen så är de inte mycket att komma med då förövaren är steget före och har triumf på hand..
En annan aspekt som oxå kan vägas in är att om man levet under stor press länge och äntligen kommit från de har man kanske inte viljan orken eller energin att ängna sin tid åt hämnd.. Nä man lever på hoppet att alla får sitt en dag.. allt kommer att slå tillbaka en dag, när och av vem kan i samanhanget tycksa obetydligt.
Offret har nu börjat sin väg tillbaka till sitt eget liv och kommer där att stöta på många saker som ständigt kommer att förknippas med förövaren.. en del saker är lindiga en dal saker går så långt att de verkligen tar en i hjärtat.. man träffar kanske någon, är ärlig och berättat en del av sin livshistoria och vips lägger den andra benen på ryggen för att inte på något vis riskera att kopplas samman med förövaren.. men vad har detta med offret att göra.. är detta rättvisa? jag vet att livet inte är rättvist men sånna här saker kanske vi ska tänka på merän en gång...
de e inte lätt att komma tillbaka från ett sådan liv och dessa personer behöver inte ord som "gud så dumt att du stanna så länge, eller hur kunde du bara..." nä dom meningarna dunkat tillräckligt i huvudet ändå..
ord som jag finns här eller tänk framåt kan värma betydligt mer för jag lovar i den situationen behövs inga moralkakor..

Lite av Nillan tankar och funderingar över livet..

ta vara på varandra.lyssna och finns där.. döm inte ut någon på förhand..

pössa