aftonstjarna

de är tungt
som om att aldrig lyckan riktigt ska få gro tag inom mmig utan de ska
ständigt bytas ut till olycka sorg tårar o saknad

sträker mig men orkar inte fullt ut
någon tippar mig över kanten ingen

är mitt liv dömt till ständig motgång tuffhet

mitt i allt gråt är jag rädd.. rädd att bli ensam
en efter en försvinner
 
slår bort tanken

känner glädje med mina barn
 
men de ena utesluter inte de andra

ständigt i hällarna finns sorgen saknaden maktlösheten

klumpen i magen vill inte förvsinna

idag ville jag bara ner till Ystad.. jag ville hem
hem så att allt blir bra igen..

men ingen blir som innan igen

inget hem att åka till..

gråten kom o höllt mig sällskap
tårarna rullar ner för kinderna

solen skiner kanske är de just Jack..
kanske mamma eller kurre
eller min riktiga pappa som på någotvis vill
göra de lite lättare



min fina kusin skrev
Gud sa aldrig att livet skulle vara lätt. Han sa bara att det skulle vara värt att leva.


så är de..
just nu är Jack värd alla tårar
han har betyt mycket för mig under åren o utan
honom i våra liv hade vi inte varit de vi är idag
De är väl därför sakanden är grymt stor
han fanns där..
en annan dag ska jag berätta historien om hur
detta ligger till

men just nu håller jag de gömt
i brist på ork...