sorgen har inte tagit sommarlov





Sitter här tårarna rinner o mitt hjärta gör ont. En sak är säker, sorgen tar då ingen semester. Den ploppar upp lika smärtsamt vare sig de e sommar eller vinter. De går inte att stoppa den. Saknaden efter mamma pappa o min bror är ibland så tuff att de känns som att kah inte kan hantera den, skulle viljalägga mig raklång, blunda och låssas som att jag inte finns. De hjälper inte, jag vet men denna tunghet kanska lindras för stund.
De känns som man är villig att prova alla allternativ, detta svarta hål vill man inte vandra omkring i. Men vad är valen? De finns ju inga val, de gäller att gilla läget och de är inte så lätt..
orken tryter med.. man orkar inte så mycket dessa dagar när tårarna håller en sällskap.. man är rödsvullen i ansiktet o ser ut som man mår. men de e inte så lätt att stå för alltid.
jag är vissa dagar så trött på att må dåligt... trött på att vara annerlunda.. trött på att när man haft ett par bra dagar veta att nu kommer de flera dagar som är sämre. Allt detta utan en anledning som jag inte vet. jag vet inte varför jag mår dåligt, vet bara att jag gör de och att jag inte vill.. Jag har försökt säga till min kropp att Stopp nu mår va bra, jag har försökt att hindra mina tankar från att tänkas men de funkar inte de lever sitt liv. jag kämpar men denna kamp känns ibland som att jag inte kommer vinna.
jag kommer inte att bli den Nillan jag en gång va och de gör ont
jag måste acceptera något som jag inte vet varör jag har fått
jag tvingas leva utan mamma pappa o min bror utan att jag vill
jag tampas med möte,beslut,vänat o allt annat som rör min son för att han ska få de bästa förutsättningarna att klara sig
dessutom ska jag vara mamma till tre barn till... inte undra på att orken inte räcker.
Men, fan de räcker ju till andra.. eller de e bara en synvilla??



LIFE ISS TOO SHORT

Mitt ljus som brinner

128082-103


Då va de fredag.. Idag va de mellantösen som stod för matlagningen. De blev grillad fläskfile´potatisgratäng potatissallad o grönsallad.. Mummas  


Nu sitter jag här en stund innan de e dax att brutalt inta soffan o kolla vad tv har att erbjuda en dag som denna. 

Hela jag känner mig tom på något vis.. de känns underligt.. har varit hos dr i dag så de e kanske de, de e alltid jobbigt att prata spec om man inte känner för att prata, Nu händer ju inte de som ofta i mitt liv på de viset med när jag sitter där med en läkare på andra sidan bordet.. ja ja nu e de gjort..


Tänder ljust för mamma pappa o kurre idag.. önskar jag fick eller kunder träffa dom men,,,
usch...
LIFE IS TOO SHORT

Till Engla

Måndag den den 14 april kl.21 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj, skicka det här vidare så att många fönster får lysa för Engla

Lilla Engla

128082-101
Detta Ljus sätter jag in här för Lilla Engla som en galning inte längre tyckte skulle finnas längre..
De brinner för hennes minns och för hennes familj.. Men jag vill oxå att ljuset värme ska sprida sig till alla som har de tufft, alla ängla mammor o pappor o änglasyskon... sorgen är stor och grym.. Mina tankar till er idag...

kram på er och va rädda om er... och va rädda om varandra

översvämning

min bror.. du e saknad

Nu gick de inte längre kurre, tårarna kom brutalt över mig och de gick inte att stoppa dom.. de forstade som värsta höst regnet. Ibland är de tur att man e själv om dagarna.. Älskade broren hur och varför skulle de bli så här?? Mitt hjärta har ett stort tomt svart hål efter dig. Du fattas mig o de går inte en dag utan att jag tänker på dig, på vad du skulle gjort nu om du fått vara kvar här. Men du e inte de, du flyttade till mamma o pappa i änglalandet. o här är de tomt och tyst. De har snart gått ett helt år utan dig och tiden läker inga sår.. de bara bildas en yttlig skårpa på de som lätt slåss upp och blöder,,, Tårna tillhör min vardag.. jag försöker le jag föröker vara glad men ibland känner jag hur falsk jag e,, de e inte allltid äkta leende utan ibland vill jag bara lipa.. För de e så fel att ni e borta FEL FEL FEL..
Å jag min ynkrygg som inte ens hittat orken att åka till kyrkogården, jag vet de e bedrövligt..  Men orken finns inte den finns inte... Och jag kämpar varje dag för att vara någon.. för att bevisa för mig själv att jag e stark o klara detta men vem föröker jag lura? De kommer över mig om en kräksjuka... jag kan inte hjälpa de men jag sörjer min älskade bror än??
Är detta ett tillstånd som kommer att befinna sig över mig restan av mitt liv, ja uppenbarligen...
skit kurre hur sjutton kunde de bli så här.. Min storebror som jag va så stolt över.. jag e stolt övet att få haft dig som bror.. men du ska veta du e så saknad

LIFE IS TOO SHORT

min bror.. du e saknad

min bror.. du e saknad

Min älskade bror.. Idag är de en sånn jobbig dag igen.. jag bara vill lägga mig ner o dra täcket över mig och när jag vaknar är detta hemska inte sant. Du ringer o säger "Hej syrran de e Kurt här" Eller du knackar på örren o kommer o hälsar på.. Skit kurre de blir jobbigare och jobbigare, tiden läker inte alls såren.. de bara får en skopra på sig som lätt slås upp och börjar blöda. Hur kunde detta bara blir så här. Varför skulle detta hända? Kurre de finns så mycket som jag skulle behöva prata med dig om nu, så mycket så mycket.. De e tomt tyst och ofattbart att du e borta. Pratad med vår lillebror igår, vi va ense om att våra liv är domda till en evig kamp. En kamp om allt o sorgens klor..

Denna bilden är tagen den sista Nyår vi firade i hop, nyåret 2005-2006. 

Kurre. kurre. kurre. kom tillbax till oss.. en dag eller så.. eller varför inte för alltid..
Life is too short

Grattis i Himlen



128082-81


Skickar här ett stort grattis till Mamma o Min storebror som idag fyller år... Detta har varit den märkligaste dagen i mitt liv. Vet inte hur många gånger tanken slagit mig att Jag måste ringa o gratta Kurre.. Men skit.. de kan jag inte ju. Himelen har igen telefon ju.. De e väl konstigt, kan ingen uppfinna en änlgatelefon? En lur som alla vi som har våra nära på andra sidan kunde ringt till så där bort emellan.. Nu är de inte så, den bittra saningen svider. De gör ont och jag vill bara skrika, eller göra som en hund gör om jag känner.. Gömmer mitt huvud lite så finns jag inte, ser ni inte mina ögon så ser ni inte mig heller..
Jag hoppas att ni haft en sjudundrande födelsedagsfest där o heaven, de har snöat här i Hell idag, eller va de ni som hade party så dammet for??
Klockan är nu snart halv tolv på natten, uppenbarligen har jag överlevet denna dagentrodde för en stund att jag inte skulle göra de för de har varit en jobbig dag.. min hjärna har gått på hugvarva. de har mellan varen verkligen tuff
har verkligen kännt av att jorden snurrar..

Så mina älskade saknade änglar.. Ett stort grattis till er med många kramar o allt.. saknaden är stor som jag vet inte o tomheten gnager som aldrig för.. livet e inte rättvisit..


LIFE IS TOO SHORT

Nillan liv så här i December...




128082-90




Då va hon lite blogg sugen då. Har haft en sådan otrolig bloggtorka men nu tror jag att jag ska orka blogga lite. De e ju inte mycket som händer i Nillans liv så men lite har de dock hänt.Som att jag gjort en tattoo till, denna gången på benet, de e en ranka med mina barns första bokstav i.. Den e jätte fin o betyder jätte mycket den med.. så nu har jag tre hjärtan på ryggen som står för mamma pappa o min bror som inte finns med mig längre. o mina barn finns på mitt ben..

Sorgen är fortfarande grymt djup. Tror inte på de att de blir lättare med tiden för ju längre tid de går ju längre blir de sedan jag fick träffa o prata med min bror jue.. detta är inte så lätt detta. Satt innan idag o tittade på kort o tårarna kom. klumpen i mitt hjärta gjorde att jag knappt fick luft o lusten av att bara skricka kastade sig över mig. Nu vet jag att de spelar ingen roll hur mycket jag skricker för dom kommer inte tillbax för de, jag lovar då hade jag skrickit för länger sedan för att må så här är inget kul...

Har ändå lyckas ta tag i mitt liv lite o prdnat upp de så att de känns ok. Av de jag kan styra över, Men de svåra för mig är att tro på att jag ska får de bra. Att våga lita de e svårt för mig. Jag är så rädd för att bli nersparkad i dyngan igen så de e tufft att tro att "livet har siba goda stunder" jag vet att de inte hjälper hur mycket jag än gräver ner mig så kommer inte min bror tillbax jag vet de men FAN!! Jag vet att min bror ville att jag skulle ha de bra men hur ska jag kunna de utan honom? Livet är allt tufft kan jag lätt säga.. men jag vet att de blir inte lättare om man gräver ner sig.. fast de e ganska gött.. köra papegojtricket "blunadar så finns jag inte" 

O mitt i detta ska de bli ju.. Tog tag i mig och gjorde lussebullar i söndags o vad händer ju jag blir kräksjuk på natten.. så min kropp e inte skapt för den sortens aktiviteter.. Lovar att natten mellan söndagen o måndagen va en näradödenuppleverlse.. inga detaljer säger bara *PPIII*
Idag, tisdag känns de ok, har dock inte ätit på några dagar så vi får väl se vad som händer...


annars så är de med en klump i halsen jag ser på julen.. Fösta julen utan min bror ingen som kommer att ringa o säg GOD JUL KOMMER TOMTEN TROR DU fast jag för merän 30 år sedan slutade tro den, eller sitter här i soffan bervid mig o har med bestämdhet sagt till barnen att VI TITTAR PÅ KALLE O NI MED DE E EN GÅNG OM ÅRET o vist han fick barnen att sitta o titta fast de muttades att de e ju samma varje år va min brors svar va de e ju de som e julen..
jag har många härliga minnen med min bror.. o vem vet jag kanske tar fram dom här på julaftin i min ensamhet o tänker tillbax på de som varit..

bye for now..


LIFE IS TOO SHORT

dagarna är jobbiga

de gör ont

sitter här de e ett tag sedan jag skrev här kanske för att de beror på att jag fortfarande är så ledsen över att mist min bror att de känns om jag skriver samma saker hela tiden.. Jag kan inte hjälpa de men de gör så ont att inte ha honom här.. en smärta som inte går att beskriva..de e tomt o tungt.. låter kanske konstigt men de är så är känns.. Mitt liv förändrades raedikalt för lite mer än ett halv år sedan... Ett liv som ALDRIG blir sig likt igen.. min bror är borta o de e fan så svårt att förstå.....



mer om Nillans liv då
Ja lilla sonen han kämpar på. Han har börjat krypa själv o resa sig. För er som inte vet så va han med om en olycka för tre år sedan, han bröt nacken men han klarade sig utan förlamningar.. har ett stämbans som inte fungerar så han kämpar på o lär sig allt igen.. plus allt annat som en 6 åring ska. så utan vetskap varför kanske de låter knäppt att man blir glad för att han kryper men med tanken på att han för tre år sedan kämpade för livet så är de unikt.. gläds mycket åt hans framgångar..och man ser på honom att han blir glad av att känns att de går liksom på rätt håll. Han fick en efterlängtad morgonrock i helgen o med den o sina gossiga morgontofflor har han suttit hela förmiddagen, han skulle igentligen till HAB men han va helt enklet för trött... de blir så ibland för honom..

Nillan har haft en vända på sjukhuset. Är de som Nillan befarar så är fistelen tillbax. Undersöktes två gånger under narkos men man hitade inget då så på onsdag så ska jag röntgas o se om de är så.. om inte så undrar jag var smärta kommer ifrån...

vad mera då?hmm


åter kommer
 

bye

LIFE IS TOO SHORT

tufft att leva

usch idag är de en sådan dag som de är så jobbigt! Du min storebror, jag saknar dig så de gör ONT kurre. De är riktigt jobbigt.. I morgon är de 5 månader sedan du beravdes.. 5 månader sedan jag va dig "nära" för sista gången. Fan kurre de va ju inte så här livet skulle vara. Livet e inte sig likt längre, helt självklart du e ju inte här längre. Tanken på att de är så här livet ska se ut? tungt o hårt???

Jag vill ju att du ska vara med här.. Som i går kurre, Lucas gick sin första dag i skolan.Han hade ringt o berättat för dig om hur de va.. Eller i veckan när din största son fyllde 17.. de e så orättvist. Du skulle ju bara där hos han o gratta honom.. De e ju inte bara en storebror som försvann, du va ju pappa oxå.. o kompis, vän, kusin,barnbran.. ja så mycket försvann med dig..

Hjärat gråter,hela tiden. Jag försöker kämpa på. Ta tag i vardagen, men de e inte lätt.. du fattas mig, ständigt...
varför är de så tufft att leva.De gör ont att leva..

jag hoppas att du,mamma o pappa har de bra där uppe.

Här nere är de tomt, tyst o saknaden är GRYM

kan du inte sluta att vara borta nu o komma tillbax... de räcker liksom nu..



LIFE IS TOO SHORT

life gose on

min..


Livet e inte så lätt.. de e Tufft att leva i detta svarta hål som blev för snart 6 månader sedan. Ett halvt år utan dig broren.. De är fruktansvärt jobbit detta. Maktlösheten är grym. Man har tvingas leva i ett liv  man inte vill.. Men kan inte göra något åt detta. Bara går omkring o saknar dig, går omkring med denna ständiga tomhet & maktlösheten. Tårarna rinner dagligen. Som idag när jag såg en bild i tidningen  på en lampa som jag vet att du har/hade o då kom tårarna.. Tanken på att du varit borta i ett halv år.. 6 månder.. I olika aspekter känns 6 månader olika länge. 6 månder i detta sorgarbete är inte så mycket jag vet, Men trots att jag vet så är de lika jobbigt. De gör så ONT! Ett halvt år utan dig kurre. De e länge.. och jag vet att de blir bara länge o längre för varje timme.. varje minut.. allt blir så mycket längre sedan..Länge sedan vi pratde, fruktansvärt länge sedan. Allt känns så länge men ändå så nära. Tycker inte att de är så länge sedan jag "hittade" dig.. usch. kan inte tänka på de utan att tårarna rinner.. ser bilden framför  mig. hur jag går in i lägenheten, hur du är där.. *skit* du e borta kure.. Detta är sant.. Har två mejl som du skrivit till mig,läser som ofta, de e synd att vi inte skrev mera till varandra, Har kvar lappar som du skrev.. vill ha kvar din handstill.. USCH kurre hur kan detta få vara verklighet.. min storebror e borta?! *ofattbart* 
De är så många som inte förstår hur de är att leva med detta hål i hjärtat.. Att ett hål kan göra så ont... Hur orkar man? Kommer man att orka?? ja de vet ju bara framtid..får väl bara kämpa då...

LIFE IS TOO SHORT

JOBBIGT

128082-65

Ett tag sedan jag bloggade..hmm.. var ska jag börja..som vanligt i Nillans liv blir de aldrig som nillan tänkt...orkar snart inte med detta. Försöker hitta på saker, försöker ha kul..men de blir alltid ett bakslag. Har man haft några dagar så kommer de en flock dåliga som är mycket jobbigare att ta sig igenom än innan.. Man måste upp till ytan för att andas o de känns som de va länge sedan jag va där, de känns som luften helt håller på att ta slut.


Kurre..
Hur och varför blev de så här? jag saknar dig så de gör ont.. jag behöver ditt stöd.. jag behöver verkligen prata med dig nu..inte sen NU... du har snart varit borta i ett halvt år...SKIT ett halvt år.. de e dj-a lång tid de..för länge..


nu ska jag se vad jag kan göra va kvällen... förflytta mig från soffan till sängen...
Nillan e inte den vanliga Nillan idag
LIFE IS TOO SHORT

4 månader

128082-62


Älskade storebror idag är de 4 månader sedan... 4 månader utan dig..4 månader i sorg... 4 månader med tårar..4 jobbiga månader... jag försöker göra saker.. som i går vi va på Per Gessle.. jag vet att du vad med mig,, du bor ju i mitt hjärta..Förra gången jag va på sofiero o Helsingborg va du oxå där.. då va Gyllenetider där.. i går fattades du.. jag tror att du hade varit där i går om IRL.. Många konstiga komentarer har man fått under denna tiden.. Av folk som inte vet hur de är att sörja.. som att " men nu är de ju så länge sedan" jaha och.. jag är lika ledsen idag som för 4 månader sedan, de e nog bara så att man på något vis hittar ett sett att hantera de.. men vist händer de att tårarna kommer om jag ser någon som påminner om dig, eller om de är någon överlag som påminner om dig,, du finns ju ständigt med mig. Jag försöker finna trösten i att mamma o pappa vill ha dig lite nu.. ni har varandra nu,, du sa ofta att du inte tyckte om ensamheten.. jag vet ju nu att du inte e ensam längre där borta på andra sidan. Här om dagen, va jag jätte ledsen...jag bad dig att hjälpa mig inför ett val jag måste göra.. Jag la mig o vilade och när jag låg där kände jag att de va någon som tog min hand.. jag e helt säker på att de va du kurre för de e precis så du brukade göra.. för när jag tittade upp va där igen..jag e så tacksam för dina små vägledningar... du finns här ändå på något vis... De gör ont i hjärat sånna här dagar när jag vill berätta för dig om Lucas träff med Gessle i går.. Men du såg de kanske ändå.. du kanske va med backstage du med.. vad vet jag?? De e oxå jobbigt att inte riktigt veta.. skit kurre nu är de länge sedan vi såg o pratade...de gör så dj-a ont att tänka "jag ´har ingen storebror längre" så jag låter bli... life is too short

Tears in Hell

Kurre
Idag har de varit en sån grym dag.. du finns i mina tankar varje dag men dag har de varit så påtagligt på något vis.. Jag hör meningar som du sa till mig när du va kvar här och undrar om du menade något med dom. Jag vet att du INTE valde att dö..Men jag undrar om du kände att du inte skulle finnas så länge till.. Du finns framför mig och jag springer fram till dig men de går inte.. jag springer o springer med du är lika långt borta, du är långt bort men ändå så nära..Tårarna rinner och jag fattar inte hur jag ska ta mig ur detta svarta håll som bildas i mitt liv.. jag försöker gömma mig bakom vissa sköldar men när jag sitter ensam så brakar jag... de går inte att hålla sig uppe hur länge som helst.. saknaden och tomheten blir så påtaglig i natten mörker... tystnaden gör att man hör tankarna på ett annat vis..
Jag minns varje minut med dig.. många minnen.. jag har låtit dom flytta in i mitt hjärta, på så vis känns de som du är med mig alltid.. dom bor i drömmen jag drömmer.. jag tänker, skulle vilja spola tillbax tiden för att få en liten stund med dig i livet.. en liten liten stund.. men jag har inte hittat tillbaka spolningsknappen.. inte heller knappen som man stänger av hjärnan o dess tankeverksamhet.. allt går på högvara vissa kvällar.. vill inte varamed dom detta som jag tvingas genom gå.. jag vet det är livet.. men NÄR kommer de ljuva livet som alla pratar om?? Just nu har jag svårt att tro på ett ljuvt liv utan dig broren, utan mamma o utan pappa...just nu känns allt tungt och svart..
den 19 juli ska vi kolla på Gessel.. jag vet att du kommer att finnas där och jag vet att jag kommer att tänka tillbax 3 år när vi va o kollade på Gyllene Tider. Utan att jag viste de innan så va du oxå där broren, jag tror at du hade varit där i år med.. och de kommer du att vara.. för jag tar ju med dig vart jag går...
Köpte mig en ny kalander.. SKIT vad knas de kändes när jag kom fram till Januari den 23 och jag kunde inte skriva KURRE 41.. Vad ska jag skriva på den dagen nu då.. mamma o kurre skulle fyllt år?? eller vad? Ni fyller ju är på samma dag du o mamma.. Kommer ni ha storkalas där på andra sidan då eller??
Jag får väl försöka finna tröst i att MAMMA o PAPPA vill ha dig lite nu.. att dom tycket att de va deras tur att ta hand om sin son lite..
Här är de tomt tyst o sakanden är grym¨... den gör ont i varje del av mig..de svider i hjärtat o jag får svårt för att andas..

life is too short

De regnar i mitt hjärta

Midsommarafton är över.. de e många som har härliga minnen att tänka tillbax på gällande gårdagen.. några har kanske förlovat sig. någon har kanske till och med gift sig.. En annan har kanske träffat sitt love..Men många har varit ute i slagsmål och de e många barn som sett sina föräldrar fulla och som idag mår dåligt över de. Några har tillbringat natten på sjukhuset,antingen i rollen som anhörig eller har dom själva råkat utt för något..Och några har tyvärr haft den tunga bördan att se en anhörg flytta till änglalandet...Att mista en nära är alltid tufft, vare sig de e "väntat" eller oväntat så är de lika tomt och tungt..De kanske är en tröst att den som har varit sjuk en längre tid slipper att lida mer.. kan få den ro o frid som de förtjärnar o slippa smärtan. Sen att man som anhörig mer än gärna hade valt en annan utväg eller helt enklet om man hade kunnat styra över livets öde hade man ändrat på mycket.. men nu är ju livet inte så utan den bittar saningen är att man tvingas "gilla läget" och de e lätt sagt men mycket svårt att uppfylla. Dagarna som går är som en bergodalbana.. vissa stunder är de förnuftet som talar för att hjärat sen ska öveta en stund o allt de man kommit fram till under förnuftighetens tid rasar o tårana blir ens vän.. hjärtat svider och man vet inte var man ska vägen för allt man gör o tänker känns så fel.. speciellt när man förlorat en ung person..

jag tillhör dom som har både mamma o pappa o min bror på andra sidan.. har oxå mist min lilla Alfons.. som dog i min mage...
de är jobbigt när de är sånna här storhelger för man blir påmind mera om hur ensam men e..livet e hårt,tufft o skoningslöst..


just nu går mina tankar till en familj jag inte känner.. jag har följt deras lilla tjejs kamp mot sin cancer.. tyvärr vann cancer igår o lilltösen lämnade sin mamma o pappa o flyttade till änglarna.... de måste vara tufft samtidigt som de på något sätt känns ok att hon inte lider mera.. nu när de blev som de blev menar jag...
mina ljus här hemma brinner för alla änglar idag men lite extra för lilltjejen som kom dit nyss.. många tårar trillar.. men himeln e glad för dom har fått tillbax sin fina ängel...


life is too short

When doeset stop??

128082-83


När slutar tårarna rinna?
När slutar de göra så ont?
När kommer den dagen då jag kan tänka på dig utan tårarna kommer?
När När När??
Det är nu tre månader sedan denna hemska avgrund öppnade sig i mitt hjärta o i mitt liv.. I tre månader har jag kämpat för att inte braka ihop, Tre månader med tårar.. Hur mycket tårar finns de? Tar dom aldrig slut??

I morgon är de midsommarafton.. Minns du när vi firade midsommar tillsammans sist?? Kul hade vi..Du med familj va här..Nu sitter jag här med korten, tittar gråter o minns.. de är de närmaste jag kommer dig nu.. minnen.. jag e glad att jag har dom man ACK vad klen tröst när paniken binder tag i mig..
Du har flyttat in i mitt hjärta.. jag har bäddat ner dig där inne men alla minnen,allt vi gjort tillsammans.. du o jag.. som syster o bror som vänner med våra familjer.. ja även de som inte va så bra, de har jag oxå. Men de är så att de fina överväger.. jag minns dig som den du va inte som den du blev tillsammans med kung alkohol.. jag gråter jag minns o jag vill inte att de ska vara så här. men vad hjäler de, du kommer inte tillbax..
livet e hårt tufft o skoningslöst...
att sakna dig broren gör verkligen ont.. de e så jobbit

life is too short

ett tag sedan

128082-60



har inte bloggat på ett tag.. de har liksom varit tomt i huvudet...vet inte vad de är som hänt.. hjärnstopp kanske*ler* nä men de är väl så ibland att man inte alltid vet vad man ska skriva om.. de bittra saningen är den att min bror är inte kvar här länge ju.. han har gått över till andra sidan.. vet inte hur eller om jag kommer att fatta de.. de är svårt att förstå någon som man inte vill vara med om.
Kan samannfattade att de e jobbigt värre..*suck*


life is too short

mosrdag

128082-86



Dessa blommor är till dig mamma..
de e ju mosrdag idag.. jag tände ett ljust för dig i kyrkan idag med...
jag hade heller givit dig en blomma här ochen stor kram men nu kan jag inte de utan du är ju på andra sidan..jag bad kurre fixa lite fika till dig idag..hoppad ni får en mysig stund.. jag had emerän gärna varit med er. Men nu finns i mina tankar,kanske är de så att de e ni som är med mig idag? ja vad vet jag..
va du oxå med i kyrkan i går mamma? jag tror du.. jag tror ni va de alla... stolta över hur bra Hannah skötte sig och svarade på rätt på frågorna..
hon va duktigt o alla va jätte fina,.
men Mamma idag är de din dag..morsdag..så jag skickar massor av kramar o väldoftande blommor till dig...

miss you so.. it´s hurt..

life is too short

Hannah har konfirmerats

HANNAH



Idag är de söndag, pingsdagen I går va de pingsafton och de va hannahs komfirmationsdag. De va en fin konfirmation. O nej Nillan kunde inte hålla tårarna tillbax i kyrkan. Nu hade jag en sådan tur att dom hade valit att inte spela den psalm som jag lite fasade för. Men när faddrarna skulle gå fram o ge bibelen spelades och sjöngs "den blomster tid nu kommer" och då kom tårarna. Jag tycker att de e en av den finaste psalmerna och den har många minnen med sig. Har lika svårt att hålla tprarna tillbax varje gång jag hör den och så även i går...de va minnen blandnat med ett hugg i hjärtat övet att min bror inte va med mig går.. jo han va säket där men inte så att jag kunde se honom. jag tror nog han satt där brevid och såg till att allt gick "rätt" till.. Men sjutton kurre, jag skulle vilja prata med dig nu.. Nu är de länge sedan och de värsta är att jag vet de blir bara längre och längre för varje dag som går...

Pingshelegen ja varför firar vi den? Jo de va ju för att på pingsdagen sände gud sin ande till Apostlarna.. ja resten kommer ni i håg va..



kurre
som jag sa du fattas mig.. jag vet att du hade varit med i kyrkan om du varit kvar på denna sidan.. Nu är du på andra sidan och jag kommer att lära mig så mycket jag kan om de.. jag vill ju veta hur ni har de där borta..
Åh du kurre jag vill be dig om en sak... bjud mamma på en go fika idag på morsdag från mig ;-)..


idag har jag oxå varit på högmässa med nattvard.. de är ju så att man gör så dagen efter konfirmationen... och nu va de då hannahs tur.. lilla skruttan fick näsblod mitt i allt men som snabb mamma så hann vi rädda den vita kåpan och få stopp på den snabbt o utan att så många märkte av de.. men lilla gumman då..hon bar på ett ljus idag när dom gick i position in..stolt som mamma frågada jag henne efter åt hur de kom sig att just hon bar på ljus. de va hon och en till.. o då svarade hon "för att jag va kortast"
ja de va fint i alla fall och de är fint i kyrkan..



nu kommer snart sonen hem..han va med i kyrkan i går och han som inte är döpt tyckte att detta med kyrka o så va lite spännande så nu har han sagt att han vill döpas.. ja vi får väl se hur de blir med de..

Kan väl lite tycka att livet sakta men säkert börjar falla på plats igen.. de e tufft och de e är en lång väg innan jag e på G igen helt men..jag kämpar för din skull kurre...
jag ska bevara dig i ljust minne.. du min älskade storebror som alltid funnits för både mig o min lillebror o flera..jag ska se till att du bli ihåg kommen för den du va och inte för den du blev i kungalkoholsklor.. jag är stolt övet att få ha dig som storebror och den stoltheten ska jag bära med mig..

life is too short

trårarna vill liksom inte ta slut

128082-63



Kurre
imorgon är de konfermation här.. är du med mig då? jag vet att de kommer bli tufft, jag vet att dom kommer att spela en av psamlerna som vi spelade på din begravning.. skit kurre jag skulle så gärna vilja ha dig här.. att veta att du kom o va med på detta.. nu får jag bara hoppas att du är med mig..
ibland undrar jag när den dagen kommer då jag inte har gråtit över smärtan över att du inte finns här... de går inte att beskriva i ord hur de känns... de liksom gör så förbannat ont...
undrar hur jag ska klara detta... jag vet att jag måste man fan de e tufft.. saknar dig som bara den..



life is too short

Tidigare inlägg
RSS 2.0