aftonstjarna

idag kom den över mig.. liksom ösregnet bara svepte de över hela mig och mitt innre
hjärtat krampade o jag fick nipa mig i amren för att hålle förnuftet kvar i inte gripas av total panik..

mamma pappa kurre jack lilla alfons... alla så nära men just nu så långt bort..
borta någonstans som jag inte vet något om.. Har de de bra?? Är de glada nu? Har de funnit frid??
jag vet att jag inte kommer få svaren i detta liv men jag måste försöka hitta en tro någon slags tillit till att de har de så bra som de kan ..

jag bygger någonslags verklighet .. min familj som finns här,, ni betyder så mycket så mycket
mina barn som verkligen är sin mammas stolthet
min lille bror han som är min enda länk till familjen jag föddes i..
jag är lyckllig trotts min stora saknad

de låter kanske märkligt men jag har fått äran att leva vidare o jag vill förvalta denna tiden väl...
jag saknar mina nära som inte jag kan träffa o jag vänar om de nära om finns här på samma plats som jag

tomheten har tagit en plats i mig.. jag vill inte sluta prata om de för på så sett kommer mamma pappa kurre o jack försvinna helt och de vill jag inte..
jag vill minnas de glada o fina vi hade o kunna glädjas att de faktiskt har funnist i skapat en del av mig på ett eller annat vis..

mina änglar...jag saknar er jag har inte glömt er jag älskar er... jag lever vidare för er...