aftonstjarna

Människor möts, människor skiljs, männiksor gifter sig människor separerar.. Vi går igenom olika skeden i livet. Skoltid, Bäbbistid, småbarnstid.. ja listan kan göras lång.. vi går igenom saker som på ett eller annat vis sliter på den ev realtionen man har. Gifta, sambo eller vad man nu är. Men lever i alla fall ihopa.. O allt är och känns bra.. Men så kommer den dagen när paret upptäcker att de finns inget kvar mellan dom.. Kärleken är död, attrationen har förvandlas till irritationen och man känner hur man går på varanra.. ser bara fel i den andra som antaligen sitter och tänker lika dant.. En diskution uppkommer och paret bestämmer sig för att separera.. Ett bra beslut enlig paret, och då tycker ju jag att paret ska beröm för detta. Att dom som vuxna människor man erkänna att Nopz detta är inte bra. För hur mår man över att ha de så.. de tar när  mer än de ger.. nu menar inte jag att man ska dela på sig för "en fis på tväre" detta jag pratar om e de stora kriserna..
Paret har nu flyttat från varandra och börjar sin lilla kamp tillbaka till de nya livet... Omgivningen har väldigt svårt att acceptera att dom "bara flyttade i från varandra så där" Frågorna börjar bubbla inom omgivnigen.. "undrar om inte han har träffat någon annan?", "eller så e de hon" ja bubbelfrågorna är många.. För omgivningen har väldigtsvårt att se de som en seperation utan att de måste finnas en smaskig anledning. De finns säker i vissa fall men inte alla.. Ibland tar kärleken slut de e bara ett tomt hål.. man tittar på den som man trodde va sin kärlek o känner inget, man ser bara fel, allt han/hon säger eller allt han/hon gör är inte bra.
Då är de bättre att man flyttar ifrån varandra, möjligheten att hitta tillbax är betydligt större än att gå kvar i de.
Men för vissa personer måste de finnas en annan anledning och de sitter nu som cobror och vaktar och har ögon och öron på skaft så den är uppdataterad med "senaste nytt"  och hugga diket..Skulle nu någon i de  nyseparerade paret ut en kväll och roa sig eller har bjudit hem vänner., ja då kan jag ge mig sjutton på att detta kommer bli anledningen till deras separation " ja hon som partar så och är ute varje helg, ja de förstår jag" och syndabocken är utsedd.. Verkligheten är sån kanske att hon eller han inte alls brukar vara ute o parta eller ta iväg..men Cobrorna vill ju ha en syndabock.. Någons fel måste de ju vara helt enklet.
tänk nu så här.. någon i de nyseparerade paret träffar någon efter ett tag.. ja DÅ är de de som är svaret på deras separation, detta har pågått länge heter de då...
Min fråga blir ju då varför måste så många ha en smarrig anledning till att folk separerar? Är de inte illa nog att dom gör de, utan anledningen måste toppa top tio? De finns faktiskt bra seperationer oxå. Och de finns många som genom seperation hittar tillbax till varandra "man saknar inte kon förrän båset e tomt" eller påminner hjärtat en om hur mycket man älskar och hur lite man tycker illa om och då är de kärlek på riktigt. De finns många förklaraingar till en separetion, jag tror inte att de finns personer som separerar för att de e kul..
Detta är min syn på de.. rätt eller fel kan diskuteras men detta är vad jag tycker och de e väl så här att bo i en liten by..
ta vara på varandra
kramas o njut av kärleken för den e fin....ibland


pössa