aftonstjarna

Usch idag har de eller är de en sån tanke dag..
Är ju nere i Lund med Lucas. De e tufft samtidigt som de förhoppningsvis
ska genom mycket.
I går så kom bara tanken på att Tänk om han inte kommer komma längre i sin träning
att detta är hans THIS IS IT
Där han kommit dit hän att framåt går de inte mera Jag kan bara finslipa de jag redna kan..
De är ju så att de är tuffare att lära sig att gå och få musklerna att orka när man är snart 9 år. de finns ju en anledning till varför vi lär oss gå när vi är runt 1.
Vad händer med Lucas när de inte går mer framåt?
Kommer han ge upp???
Hur mycket ska man pressa honom?
Till vilket syft??
och sen en skola som fattar NADA på detta!!
Jag blir så tåröga när jag sitter och tittar igenom protokollen från skolstarten
de står samma saker på dom som nu! VAD ÄR PROBLEMET SKOLAN??
De kan inte ta till sig saker, de har fått handleding av alla runt lucas men de funkar inte i alla fall..
De har helt enklet inte alla dubbarna i vinterdäcken..
jag blir så trött
jag orkar inte med detta
samtidigtvet jag att jag måste
Min sons rätigheter är viktigare än något annat Men jag blir så trött på människor som inte kan ta till sig saker eller lyssna..

Hur blir de för sonen i skolan om de faktum att hans gång inte blir bättre.. kommer de låta honom sitta där utan stimulans?
NEJ I HELVETE HELLER OM DE KOMMER TILL MIN VETSKAP!!
Men innan de gör de kan de hänt en och annan sak i skolan I KNOWE
varför väljer man ett yrke där man inte vill utveckla sig??
den fråga ska jag ställa skolan..
skulle kunna utveckla detta men jag vill inte hänga ut någon här..

mina egna tankar och funderingar ska jag bråttas med själv i kväll...

Då va de måndag igen och vi är åter i Lund..
De är tufft att vara ifrån de där hemma men måste man så måste man
sonen behöver detta verkligen.
denna vecka är vi här måndag tisdag onsdag hemma tordag fredag lödag söndag.-. sen vecka 43
är vi här hela veckan.
På fredag ska sonen få sin vac.mot nyainf.
de är fullt ös fast man är"ledig"

Nu ska sonen visa mig något..
ses

 
idag är de 5 år sedan livet totalt förändrades.. Fem år där denna gubben har kämpat tränat
kämpat o många liter tårar..
För fem år sedan att vi på NIVA viste inte OM Lucas skulle överleva.
Krampen i magen kommer krypande igen.. saningen svinder tårarna rinner..
matklösheten tar ett järmgrep över  mig,,
vad kunde jag gjort annerlunda för att inte detta skulle hända?
Jag svek mitt barn...jag  va inte där, jag som sagt att mamma ska fixa allt kan inte fixa detta..
jag stöttar sonen så mycket jag kan MEN mer kan jag inte.
jag finns för honom Men jag kan inte göra honom bra..
fy dessa dagar är tuffa...

jag vet att jag inte bloggat på ett tag men orken är så gott som slut.

När dagen är slut faller jag in i ett komaliknanade tillstånd i en hög i soffan för att vakna för att vingla in

i sängen och sova vidare där tills alarmet tjuter på tok för tidigt känns de som.

dagarna går åt till att köra på div möte utprovningar o andra måsten som tar musten ur mig.

sen är de vardagliga saker som jagar en. Och inte blir de lättare av detta skitväder heller *SUCK*

Har kämpat som jag vet inte vad nu sedan juni för att få mera avlastning till sonen.. Fick reda på i går att de sänkte de till 25 timmar i månaden!!! de är typ 6 timmar i veckan.. JIPPI *IRONI*

Varför??????

ja jag fattar de heller...

överklaga ja de kan ni ge er på att jag ska..

Har även fått reda på att när sonen är på fritids har han ingen egen ass. utan delar den med ett

annat barn som är ganska "springit" av sig..

Hur ska de funka tror dom..

tar dom för givet att bara för att sonen sitter i stol kan han sitta där och bara sitta!

ÅÅHh NEJ  säger jag blott och detta är oxå något jag ska ta tag i så fort jag får tag i de som har hand om detta..

Så orken är så gott som slut...

But I be back!!!