aftonstjarna

Sitter här tårarna rinner o mitt hjärta gör ont. En sak är säker, sorgen tar då ingen semester. Den ploppar upp lika smärtsamt vare sig de e sommar eller vinter. De går inte att stoppa den. Saknaden efter mamma pappa o min bror är ibland så tuff att de känns som att kah inte kan hantera den, skulle viljalägga mig raklång, blunda och låssas som att jag inte finns. De hjälper inte, jag vet men denna tunghet kanska lindras för stund.
De känns som man är villig att prova alla allternativ, detta svarta hål vill man inte vandra omkring i. Men vad är valen? De finns ju inga val, de gäller att gilla läget och de är inte så lätt..
orken tryter med.. man orkar inte så mycket dessa dagar när tårarna håller en sällskap.. man är rödsvullen i ansiktet o ser ut som man mår. men de e inte så lätt att stå för alltid.
jag är vissa dagar så trött på att må dåligt... trött på att vara annerlunda.. trött på att när man haft ett par bra dagar veta att nu kommer de flera dagar som är sämre. Allt detta utan en anledning som jag inte vet. jag vet inte varför jag mår dåligt, vet bara att jag gör de och att jag inte vill.. Jag har försökt säga till min kropp att Stopp nu mår va bra, jag har försökt att hindra mina tankar från att tänkas men de funkar inte de lever sitt liv. jag kämpar men denna kamp känns ibland som att jag inte kommer vinna.
jag kommer inte att bli den Nillan jag en gång va och de gör ont
jag måste acceptera något som jag inte vet varör jag har fått
jag tvingas leva utan mamma pappa o min bror utan att jag vill
jag tampas med möte,beslut,vänat o allt annat som rör min son för att han ska få de bästa förutsättningarna att klara sig
dessutom ska jag vara mamma till tre barn till... inte undra på att orken inte räcker.
Men, fan de räcker ju till andra.. eller de e bara en synvilla??



LIFE ISS TOO SHORT

Då va hon lite blogg sugen då. Har haft en sådan otrolig bloggtorka men nu tror jag att jag ska orka blogga lite. De e ju inte mycket som händer i Nillans liv så men lite har de dock hänt.Som att jag gjort en tattoo till, denna gången på benet, de e en ranka med mina barns första bokstav i.. Den e jätte fin o betyder jätte mycket den med.. så nu har jag tre hjärtan på ryggen som står för mamma pappa o min bror som inte finns med mig längre. o mina barn finns på mitt ben..

Sorgen är fortfarande grymt djup. Tror inte på de att de blir lättare med tiden för ju längre tid de går ju längre blir de sedan jag fick träffa o prata med min bror jue.. detta är inte så lätt detta. Satt innan idag o tittade på kort o tårarna kom. klumpen i mitt hjärta gjorde att jag knappt fick luft o lusten av att bara skricka kastade sig över mig. Nu vet jag att de spelar ingen roll hur mycket jag skricker för dom kommer inte tillbax för de, jag lovar då hade jag skrickit för länger sedan för att må så här är inget kul...

Har ändå lyckas ta tag i mitt liv lite o prdnat upp de så att de känns ok. Av de jag kan styra över, Men de svåra för mig är att tro på att jag ska får de bra. Att våga lita de e svårt för mig. Jag är så rädd för att bli nersparkad i dyngan igen så de e tufft att tro att "livet har siba goda stunder" jag vet att de inte hjälper hur mycket jag än gräver ner mig så kommer inte min bror tillbax jag vet de men FAN!! Jag vet att min bror ville att jag skulle ha de bra men hur ska jag kunna de utan honom? Livet är allt tufft kan jag lätt säga.. men jag vet att de blir inte lättare om man gräver ner sig.. fast de e ganska gött.. köra papegojtricket "blunadar så finns jag inte" 

O mitt i detta ska de bli ju.. Tog tag i mig och gjorde lussebullar i söndags o vad händer ju jag blir kräksjuk på natten.. så min kropp e inte skapt för den sortens aktiviteter.. Lovar att natten mellan söndagen o måndagen va en näradödenuppleverlse.. inga detaljer säger bara *PPIII*
Idag, tisdag känns de ok, har dock inte ätit på några dagar så vi får väl se vad som händer...


annars så är de med en klump i halsen jag ser på julen.. Fösta julen utan min bror ingen som kommer att ringa o säg GOD JUL KOMMER TOMTEN TROR DU fast jag för merän 30 år sedan slutade tro den, eller sitter här i soffan bervid mig o har med bestämdhet sagt till barnen att VI TITTAR PÅ KALLE O NI MED DE E EN GÅNG OM ÅRET o vist han fick barnen att sitta o titta fast de muttades att de e ju samma varje år va min brors svar va de e ju de som e julen..
jag har många härliga minnen med min bror.. o vem vet jag kanske tar fram dom här på julaftin i min ensamhet o tänker tillbax på de som varit..

bye for now..


LIFE IS TOO SHORT

Älskade storebror idag är de 4 månader sedan... 4 månader utan dig..4 månader i sorg... 4 månader med tårar..4 jobbiga månader... jag försöker göra saker.. som i går vi va på Per Gessle.. jag vet att du vad med mig,, du bor ju i mitt hjärta..Förra gången jag va på sofiero o Helsingborg va du oxå där.. då va Gyllenetider där.. i går fattades du.. jag tror att du hade varit där i går om IRL.. Många konstiga komentarer har man fått under denna tiden.. Av folk som inte vet hur de är att sörja.. som att " men nu är de ju så länge sedan" jaha och.. jag är lika ledsen idag som för 4 månader sedan, de e nog bara så att man på något vis hittar ett sett att hantera de.. men vist händer de att tårarna kommer om jag ser någon som påminner om dig, eller om de är någon överlag som påminner om dig,, du finns ju ständigt med mig. Jag försöker finna trösten i att mamma o pappa vill ha dig lite nu.. ni har varandra nu,, du sa ofta att du inte tyckte om ensamheten.. jag vet ju nu att du inte e ensam längre där borta på andra sidan. Här om dagen, va jag jätte ledsen...jag bad dig att hjälpa mig inför ett val jag måste göra.. Jag la mig o vilade och när jag låg där kände jag att de va någon som tog min hand.. jag e helt säker på att de va du kurre för de e precis så du brukade göra.. för när jag tittade upp va där igen..jag e så tacksam för dina små vägledningar... du finns här ändå på något vis... De gör ont i hjärat sånna här dagar när jag vill berätta för dig om Lucas träff med Gessle i går.. Men du såg de kanske ändå.. du kanske va med backstage du med.. vad vet jag?? De e oxå jobbigt att inte riktigt veta.. skit kurre nu är de länge sedan vi såg o pratade...de gör så dj-a ont att tänka "jag ´har ingen storebror längre" så jag låter bli... life is too short