aftonstjarna

Minst miljoner roser skulle jag vilja ge mina vänner.. För utan dom vet jag inte vad eller vad jag hade varit idag. Jag har turen att ha sånna vänner som jag kan prata om allt med.. Jag känner mig som jag e i deras sällskap, jag menar jag behöver inte göra mig till, jag e som jag e.. Jag älskar mina vänner och jag gör allt för dom..

Ni är de bästa man kan ha... Love you som fan...

Mina underbara barn får oxå ett gäng roser för dom e så underbara dom med.,.,

Mitt love för själklart minst lika många. Min kärlek till dig är stark som svart granti o lika tålig.. Du förstår mig och du lyssnar.. jag älskar dig verkligen med hela mitt hjärta och lite till.. Du är mannen jag vill dela allt med även om du ibland inte fattar de...

ja nu har jag fått av mig lite av mina känslor som bubblar i mig i kväll.. vet inte varför men de blir så ibland.. man blir rädd att man tar något förgivit... Mina vänner har alltid funnits där för mig, en tag hade jag flera men efter att "sorterat" så har jag de bästa kvar o är helt nöjd med detta.. vi förstår varandra..

barnen är klart ens allt.. de e mina ädelstenar....

jag har inte min mamma eller pappa kvar här i denna värld.. mamma dog när hon va 42 år och pappa dog i en trafikolycka när han va 37.. så jag kan inte påstå att medelåldern är hög dikert. Att ha mist någon nära är jobbigt som fan att leva med.. de är ett svart hål.. ett tomrum som inte kan fyllas med något annat.. Och nu i allahelgonatid blir de ännu mera kännbart... Jag miste en vän i våras med.. vi stod inte varandra jätte nära men ändå.. hon bara dog... inte ens 30 år fick hon... ja vem har sagt att livet e rättvist?

Nä usch vad dystert de blev nu... självklart finns de bra stunder med.. men just i kväll va de skönt att bara svamla av sig lite... ska väl se om jag inte ska sova snart.

pössa