aftonstjarna

ja vad gör man när allt känns totalt hopplöst. De finns inte något kul att se fram mot bara en massa tråkiga måsten och en massa krav. De känns som jag sitter i ett väntrum och bara väntar på att något ska hända. Pesroner kommer, personer går, jag menar deras liv rullar vidare men jag sitter kvar där på min stol och ser hur livet bara susar iväg och jag vet inte om jag vill hänga med de.. jag vill leva missförstå mig inte men inte så här, De finns så mycket jag vill ändra ¨på, en del kan jag ändra på och de kommer jag att göra med, andra saker kan jag inte ändra på så där är de bara att "gilla läget" och där är det svårt. Hur ska jag acceptera något som jag inte vill?? Jag vill ha min mamma o pappa HÄR men inte kan jag få de, Dom har fått flytta till ängla landet och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom har de bra där. Jag vill inte att de fö-ban..olyckan skulle drabbat min son. Jag är tacksam för att han lever de är jag men den uppespringande "friska" sonen är borta. Och de känns så kosntigt att sörja någon som ändå finns! Jag vet inte vad jag är för på humör idag tycker bara att livet står och hånler åt mig och pekar finger "där fick hon" "vad mera ska vi hitta på?"
jag skulle på att möte idag och jag vakande i morse med ont i hela kroppen och snurrande huvudvärk. jag ringde återbud och sen efter ett par alvedon och lite vila kändes de bättre, men jag kan ju inte ringa nu och säga att jag kommer då blir jag ju totalt idiotförklarad.
ja vad är livet?

pössa