aftonstjarna

En fredag som började jätte fint, när vi vaknade snöade fortfarande. De va vitt och en snudd julkänsla infann sig..
jag o sonen begav oss till mellantjejens lussetåg.. De va jätte fin o jag satt där o tänkte att de är minsann snart jul.. sonens pappa jobbar på skolan så han va oxå där.. sonen va glad och ögonen tindrade på honom..
Efter de körde jag sonen tillbax till som skola o idag va de fritids tid med..
Jag tänkte först ta o handla men efter som jag o dåligt vädet inte kommer överens så stannade jag hemma o tänkte passa på att vila och sen städa..

men så blev de inte...
jag är så besviken så de finns inte. Tårarna rinner ännu och sonen här gör allt för att hans mamma inte ska tänka längre på de bråk som blev.
Jag vet att de ibland blir konflikter, men varför har vissa sk vuxna tendensen att lägga så mycket energi på någon annas liv än sitt eget,
jag blir påhoppad av mycket, jag ska stå till svars för allt jag gör trots att personen inte har med de att göra,
jag får höra att jag ALDRIG ställer upp för mina barn.
hur ont gör inte de?
Jag kämpar..
och varje gång de blir sånna här konfliketer så dras min ohälsa upp..
jag tar de så hårt när jag önskar inget heller än att vara bra,
Jag vet att jag inte är så snäll när jag blir rikrigt arg eller känner mig orättvist behandlad.

jag vill inte tänka på detta något ner idag men de e svårt när hjärtat mitt gråter.






i morgon är de luciadagen... och lördag.. vet inte vad som händer o just nu i skrivande stund vill jag lägga mig o inte stiga upp förrän tårarna e slut...