This is my life
vet inte vad jag ska skriva just nu men jag fick en sådan lust att blogga av mig. men nu när jag kommit så här långt känns de tomt i skallen.. De e märkligt..
kan berätta lite vad som hänt i helvetet..
Måndag..Möte gick bra minsann,,
Tisdag sonen fick botox..Han va super dukig. Vi åkte med Taxi till Lund hemmifrån kl 945.. Efter att sonen suttit i duschen på skrubbat skinnet rött med Descutan..En bit på vägen blev han nödig.. bad taxin stanna och ut med sonen så han fick pinka,
Vidare till Lund o BUS.. Jag i min enfald trodde att jag hittade men Nix de gjorde jag inte så de blev ett par turer i diverse hissar o plan,, Men tillsist kom vi rätt.. In på sal sonen fick byta om och sen fick vi iväg på leta reda på narkosläkaren för bedömning. Sonen när väldigt svårstucken så han själv bad om att få bli sövd med gas och att dom stack honom när han sov. Och de gick jätte bra.. Tillbax ner till avdelnigen sonen fick en slurk Dormicull o sen upp på dagop igen..
va med tills han sov gott. de högg i mitt hjärta att se honom somna bort så och minnen från 4 år tillbax passerade i 120..
Allt gick bra.. sonen vaknade upp lite smått ytslig men piggade på sig..
Jag skulle beställa taxi hem och ringde samres,, och ja varför ska livet va lätt någongång??
Gissa vad? Jo en väntetid på 2 Timmar.. är de rimligt NIX.. men de va inget att göra än att vänta..
Vi va hemma vid 1830 och då va man smått trött.. så kvällsmaten blev hämtemat,,
Idag onsdag har jag varit iväg med mitt AS...och de hoppas jag gick bra,, får reda på mer på fredag..
I morgon är de möte.. inskivning inför BRH vistelsen i Januari 2009.
sen är de fredag då o sen är de helg,
Lördag är de en spelkväll inplanerad..
sen är denna veckan slut..
När man sitter här i snurrar runder bland bloggarna så kan jag inte annat än att bli lite eller ganska mycket irri på detta med denna hetsjakt de blivit på sjukskrivna.. inte undra på att man inte vågar berätta hur man mår.. och hur lätt blir de då att bli förstod när man är dömd till tystnad.. Är detta den moderna formen av Ettestupan.. Fast de e ingen som puttar på man hoppar frivilligt. Man sitter inte inlåsta på avdelningar gömda i skogen utan man sitter hemma, skäms över att man existerar och smyger ut de gånger man behöver. Man vågar knappt logga in på datan,, då tycker "big brother" att man e arbetsförd. Man vågar inte chansa för faller man finns de inte något som tar emot annat än den egna kropp o själ.. och med detta på samvetet tuffar vi in i 2009 talet..
miljoner kroner har lagt ner på foskrning kring att psykist ohälsa och dess förmåga att slå ner när som på vem sm tycks inte ha någon betydelse.. De medicinmakarna som slittit otaliga timmat för att få fram mediciner åt dessa parienter, hur känner dom de.. när dom forskat o jobbat med en medcinen till en sjukdom som ingen vill säga högt..
var är vi på väg??
ingen som vill tänka på de.. vi som e drabbade tänker i vår tysthet.. rädda för att säga de högt..
Är mottot för 2009 DE SOM INTE SYS ELLER HÖRS FINNS INTE??
kan berätta lite vad som hänt i helvetet..
Måndag..Möte gick bra minsann,,
Tisdag sonen fick botox..Han va super dukig. Vi åkte med Taxi till Lund hemmifrån kl 945.. Efter att sonen suttit i duschen på skrubbat skinnet rött med Descutan..En bit på vägen blev han nödig.. bad taxin stanna och ut med sonen så han fick pinka,
Vidare till Lund o BUS.. Jag i min enfald trodde att jag hittade men Nix de gjorde jag inte så de blev ett par turer i diverse hissar o plan,, Men tillsist kom vi rätt.. In på sal sonen fick byta om och sen fick vi iväg på leta reda på narkosläkaren för bedömning. Sonen när väldigt svårstucken så han själv bad om att få bli sövd med gas och att dom stack honom när han sov. Och de gick jätte bra.. Tillbax ner till avdelnigen sonen fick en slurk Dormicull o sen upp på dagop igen..
va med tills han sov gott. de högg i mitt hjärta att se honom somna bort så och minnen från 4 år tillbax passerade i 120..
Allt gick bra.. sonen vaknade upp lite smått ytslig men piggade på sig..
Jag skulle beställa taxi hem och ringde samres,, och ja varför ska livet va lätt någongång??
Gissa vad? Jo en väntetid på 2 Timmar.. är de rimligt NIX.. men de va inget att göra än att vänta..
Vi va hemma vid 1830 och då va man smått trött.. så kvällsmaten blev hämtemat,,
Idag onsdag har jag varit iväg med mitt AS...och de hoppas jag gick bra,, får reda på mer på fredag..
I morgon är de möte.. inskivning inför BRH vistelsen i Januari 2009.
sen är de fredag då o sen är de helg,
Lördag är de en spelkväll inplanerad..
sen är denna veckan slut..
När man sitter här i snurrar runder bland bloggarna så kan jag inte annat än att bli lite eller ganska mycket irri på detta med denna hetsjakt de blivit på sjukskrivna.. inte undra på att man inte vågar berätta hur man mår.. och hur lätt blir de då att bli förstod när man är dömd till tystnad.. Är detta den moderna formen av Ettestupan.. Fast de e ingen som puttar på man hoppar frivilligt. Man sitter inte inlåsta på avdelningar gömda i skogen utan man sitter hemma, skäms över att man existerar och smyger ut de gånger man behöver. Man vågar knappt logga in på datan,, då tycker "big brother" att man e arbetsförd. Man vågar inte chansa för faller man finns de inte något som tar emot annat än den egna kropp o själ.. och med detta på samvetet tuffar vi in i 2009 talet..
miljoner kroner har lagt ner på foskrning kring att psykist ohälsa och dess förmåga att slå ner när som på vem sm tycks inte ha någon betydelse.. De medicinmakarna som slittit otaliga timmat för att få fram mediciner åt dessa parienter, hur känner dom de.. när dom forskat o jobbat med en medcinen till en sjukdom som ingen vill säga högt..
var är vi på väg??
ingen som vill tänka på de.. vi som e drabbade tänker i vår tysthet.. rädda för att säga de högt..
Är mottot för 2009 DE SOM INTE SYS ELLER HÖRS FINNS INTE??
Kommentarer
Postat av: Lolla
Tack för dina blogginlägg. ;-) Man vill ju veta vad som händer i ditt liv. Hälsa Lucas!
Trackback
