aftonstjarna

sitter här med datan i knäet och med skaller full av tankar. de e mycket som händer i mitt liv eller är de inte? jag vet inte för ibland könns de som dagrna bara rinner och jag gör inte mycket med som.. som jag sitter o låter livet passera och bara gnäller över de som är fel. Men vad gör jag för att "rätta" de då?
Jag vet att de inte alltid finns rätt och fel, vissa saker bara händer och de e bara att gilla läget men hur mycket ska man tvingas gilla? När har man fått nog så de är ok att ogilla saker??
Hur och när kan man ställa sig upp och säga NU HAR JAG FÅTT NOG och få respekt för de?
Jag tillhör dom som med rakrygg utan att skämas kan säga att jag kämpar. jag kämpar för de mesta men hela tiden är de som att jag trampar i motvind.De händer inte allt för mycket. Jag har någonstans på livets stig tagit fel väg eller blivit tilldelat de gropigaste och samkaste stig och de finns ingen vändzon.. THIS WAY OR THE FUCKING NO WAY så känns de.
Hälsan som jag fått är inte topptrimmand inte. eller är de jag som missskött den den förtsa 20 åren av livet för att nu betala dyrt med orkelslöshet och ångest,rastlöshet och tvång.. I mitt liv måste de vara på ett sätt.. mitt sätt eller fel sätt..
snacka om att jag e trött på mig själv ibland men jag kan fan inte skilja mig från mig själv.. jag är tvingad att leva ihop med me and myself,, låster mysigt va NOT


USCH vad jag gnäller idag men vad fan...

lite måste man få gnälla av sig eller..

så en sak som jag kom på att jag gör som kanske inte alla gör,, vad vet jag ..
jag tänker varje kväll, jaha då har man överlev en dag till
pesimist eller??