aftonstjarna

En dag till över.. halva denna veckan gått.. I morgon fyller mellan flickan 16 år Jisses vd tiden går snabbt.

Idag skulle då katten min få komma hem igen. Men när jag ringde dit i middags så va de inte helt ok med lilla Ljungis.
Han e kraftigt infekterad så han ska ha dropp ett dygn till så jag hoppas att han kommer hem i morgon. De e inte klokt vad man kan sakna ett katt. Tycker de e tom här o Gaston, den andra katten går o skriker efter honom. Dom har varit hos mig i 5-6 år. Ljungberg i 6 år o Gaston o 5½ ca.
Nu håller jag tummarna för att katen kommer hem i morgon.
I morgon kommer soffan med så idag här sängen monteras ner. Blir bra på rummet tror jag.
de ser så ut nu.
Sonen va så go idag när han hjälpte till att skruva ner sängen . Han kunde minsann skruva ur skruvarna..

Han va trött idag sonen, han hoppade dansen. Lilla Gossen. Nu sover han gott...


Sitter o soffan, ska kolla på Generation Fett
De ska ju handla om någon kvinna som ska ha som mål att bli väldens största kvinna.. Hur man nu kan komma på den tanken.

Annars lever livet på i sin lunk..

Måste bara skriva några rader om den sk debatt som i går och även idag råder på en del bloggar.
Jag tillhör de personen som måste ha medicin för att klara mitt liv. Många kallar en klen som inte fixade de av egen ork, andra kanske kallar de feg att "gömma" sig i ett kemsikt tillstånd. jag väljer att kalla de " ett sätt att leva"
jag vet inte var i livet de gick fel för mig, jag vet bara att jag inte bett om att vara sjuk.
jag vill leva ett normal liv, dock har någon satt stopp för detta och av de val jag då hade va de attt ta hjälp av medicin. Men medicin är inte bara de kemsika jag stoppar i mig. De finns mycket i mitt liv som fungerer som medicin dock hjälper de kemsika mig att klara saker lättare o vissa saker fixas helt. de finns många saker jag önskar att jag kunde göra men som bara stannar vid ett evigt "tänk om"
I detta ekorrhjul springer jag i min egen takt o på mitt vis i de som tilldelas mig som Mitt liv.
De som gjorde mig mest arg eller irri de är att när personen som jag känner o jag kan kan anse att jag känner denna mycket väl bli uthängda på ett vis som inte jag tycker är rättvist.
jag tycker inte att någon annan utom personen själv som kan avgöra vad som känns bra,
jag e glad för min vän skull att hon hittat en medicin som funkar o hjälper.
Jag hör när vi pratar att måendet är bättre o de gör mig glad.
Är de inte så vänskap ska fungera?
Eller jag har missuppfattat de?

i vilket fall så bryr jag mig om mina vänner o vill dom allt väl.
jag vill inte att någon ska fara illa, vare sig fysiskt psykiskt eller på något annat vis
jag man nog lätt bli som en arg katt då..
o spec när man e inne o trampar på sådant som de inte finns någon anledning att lägga sig i..