aftonstjarna

sitter Här en fredagskväll.. Idol rullar på tv och sonen busar för fullt.
Jag är tacksam för de jag har även om jag ibland kan höras lite bitter.
Men sorgen efter min mamma pappa o min bror är stor och tankarna på hur livet hade artat sig med dom vid min sida duggar tätt.
Jag vet att jag är inte ensam i min sorg.. Någon merän jag har mist sin mamma o pappa.
Någon har mist sin pappa o någon har mist en nära vän.. Ja listan kan göras lång. Men när man är ledsen blir man ganska ego o tänker på sig själv och vad JAG har mist och saknar.
Jag saknar mina nära massor och de liv jag tvingas leva med sorgen som nära vän är inte alltid så lätt.
Jag är ensam även om jag sitter omringad av vänner o barn.
Men samtidigt kan jag glädjas av de som finns runt om mig.. Mina barn och hur deras liv artar sig..
Mina kära och hur deras dagar är.
De finns ju oxå en snudd av svarthet o de som e bra.. de e ju att jag inte får dela de med mamma o pappa o min bror.
jag kan inte ringa till mamma o berätta om min dag o hoppas få en klapp i ryggen o höra att man har varit duktig.
de e mycket som saknas som man måste leva med..

de är som dom säger sorg o lyckan går hand i hand