aftonstjarna

Sitter här en trist torsdag, o när de trista tar överhand är de som att tankarna i huvudet får enegi att bubbla upp.
och energin att trycka tilbaka dom är inte lika stark som tankarnas vilja att ta plats i min hjärna så idag är de en sådan dag när man tvingas tänka jobbiga tankar,
jag vet inte var någpnstan jag tog fel väg i livet. För inte sjutton kan detta vara något jag själv valt..
Isånna fall är jag knas o borde låsas in på heltid.
Eller den bittra saningen är att livet är så orättvist mot oss att vissa som jag ska kämpa grymt mycket än andra?
Nu tycker säkert många att jag är gnällig och de får jag väl ta då. Jag vet att jag inte alltid har de jobbigt.. e finns ljusa stunde rmed i mitt liv och jag kan lova att jag njuter av dom.
De är bara så med mig att när jag har de bra så blir jag s misstänksam.. tror o håller koll så de inte händer något obehagligt.
Jag vet vad jag vill i livet jag har mina mål, kruxet är bara att vägen dit inte är så enkel alltid.
De hände ofta saker på vägen.
Ja de är väl detta som är en del av de trista livet?
De goa livet då? Jo de känner man väl oxå av.. jag har ett bra liv med de e inte bara tristheter.
De e bara så ... att när livet börjar "lätta" när man hittar något positvt så kommer tankarna på att de som inte fick vara med att se de.. som min bror. att han inte skulle få leva o uppleva de bara livet..
att jag inte ska få ringa till honom o säga kurre din syster är HAPPY
nej han fick ta dom trista samtalen om att jag va dålig o allt de..
i sen mamma som kämpade o uppfostrade 3 barn,, hon fick inte vara med om när hennes liv lättade.. nä då fick hon inte vara med längre o pappa som inte fick se sina barn växa upp ens.. ja den listan skulle kunna göras evighetslång o de skulle bara kännas lite väl onödigt. Jag kan ju inte göra något åt de.. jag måste tvinga mig själv att bara gilla läget, inte så enkelt men jag måste ju.

Nu ska jag ta tag i hemmet... hämta sonen o sånt då