lördags förmiddag
Lördag.. sonen sov till kl 8 men gick inte upp förrän halv 10
De tackar hans mamma för ;-)
efter en mysig lördagsfrulle sitter han nu o tittar på Kim på TD
de e hans favis och de e nästan totalt omöjligt att få kontakt med honom :-)
Satt o läse en anna blogg som jag blev riktigt rörd av
En del kan verkligen skriva så att de berör..
När man varit med om en stor tragegi eller förlorat någon nära
får man en annan syn på livet tror jag.
För mig va de så i alla fall..
När olyckan med sonen hände var jag först ledsen över allt som
då försvann de liv jag hade då försvann
Men sen kom känslan av tacksamhet över de som
jag faktiskt har
sonen tränar och kämpar och framför allt han lever
mina tre andra barn lever o mår bra.
Även om dom får stå till sidan mycket på grund av att jag
måste lägga mycket tid med sonen.
men jag hoppas att dom förstå varför
Ända sedan olyckan med sonen så har en konstig
känsla av maktlöshet stundvis infunnit sig
som tex när jag har ambulansen och barnen inte är med mig
jag ringer tills jag får tag i dom.
o detta är nog något som dom får leva med,
Lika så när dom är i väg.. de e för de mesta mellan dottern som råkar ut
för detta
De är att kl 23 ska hon ringa hem
och OM hon missar detta kan hennes mamma bli lite småt hysterisk ;-)
nej inte så illa men jag vill veta
och jag vet att endag kommer de till den punkt att mamma inte har med
de att göra och då får jag ta de då
nu får dom ta de som de är och jag tror att dom fattar varför
vad ska man göra en dag som denna?
sonen ska till sin pappa men eftersom inte han har TD så måste han se klart KimPossible
livsviktig för en snart 8 åring ju..
ses
ha de bäst
De tackar hans mamma för ;-)
efter en mysig lördagsfrulle sitter han nu o tittar på Kim på TD
de e hans favis och de e nästan totalt omöjligt att få kontakt med honom :-)
Satt o läse en anna blogg som jag blev riktigt rörd av
En del kan verkligen skriva så att de berör..
När man varit med om en stor tragegi eller förlorat någon nära
får man en annan syn på livet tror jag.
För mig va de så i alla fall..
När olyckan med sonen hände var jag först ledsen över allt som
då försvann de liv jag hade då försvann
Men sen kom känslan av tacksamhet över de som
jag faktiskt har
sonen tränar och kämpar och framför allt han lever
mina tre andra barn lever o mår bra.
Även om dom får stå till sidan mycket på grund av att jag
måste lägga mycket tid med sonen.
men jag hoppas att dom förstå varför
Ända sedan olyckan med sonen så har en konstig
känsla av maktlöshet stundvis infunnit sig
som tex när jag har ambulansen och barnen inte är med mig
jag ringer tills jag får tag i dom.
o detta är nog något som dom får leva med,
Lika så när dom är i väg.. de e för de mesta mellan dottern som råkar ut
för detta
De är att kl 23 ska hon ringa hem
och OM hon missar detta kan hennes mamma bli lite småt hysterisk ;-)
nej inte så illa men jag vill veta
och jag vet att endag kommer de till den punkt att mamma inte har med
de att göra och då får jag ta de då
nu får dom ta de som de är och jag tror att dom fattar varför
vad ska man göra en dag som denna?
sonen ska till sin pappa men eftersom inte han har TD så måste han se klart KimPossible
livsviktig för en snart 8 åring ju..
ses
ha de bäst
Kommentarer
Postat av: Tesstamente
Jag är precis likadan, men med sambon:-)
Postat av: Michaela / Bloggdesigner ♥
hoppas du får en bra söndag :)
Trackback
