aftonstjarna

Då va de torsdag igen då..
Tiden springer iväg.
Denna veckan som varit har de varit mest fullt i kalendern
Imåndags va de möte, med skolan och Hab. Och de blev ett bra möte inte
som förra.
Sonen trivs i skolan och de e de viktigaste och att dom som jobbar med honom oxå vill hans bästa
han är en kille med mycket vilja o mycket kamp. De man lätt glömmer
med Lucas är att han inte har den orken som man tror han har
Han blir lätt hjärntrött och de visar sig oftast när han kommer hem
Och de e inte kul att ha en ledsen orkelslös kille hemma.
Men vi jobbar på att hjälpas åt så hans ork räker alla dagar hela veckan
här hemma har vi ju ett schema som jag och han väljer ut vad som ska hända under
eftermiddagen och de funkar bättre nu
I tisdags va de möte igen då...
men denna gången va de om stora tjejen..
de gick med bra
och i går va de OTAB med Lucas som skulle göra nya skenor.
Nu hade vi en sådan tur att Oskar på OTAB hade sparat Lucas "gipsfötter" så en ny gipsning behövdes inte
unat han kunde använda dom. Lucas fick välja mönster och de blev hundar
Han sliter ut sina skenor ganska snabbt, så ombyte e kul
Efter de att skenorna e klara och utprovade så ska ett nytt ståskal påbörjas
ja alltid är de något.
igår va de även dans
de va kul att dansa med lucas de va ett tag sedan nu. jag gillar verkligen.
han gillar sin dans och han e omtycket där med
i går va han dock lite trött men de blir ganska så många buggisar

 Att leva med ett handikappat barn är på många vis tufft,
de som jag tycker är jobbigast är att man alltid väntar på något.
Är de inte någon undersökning man ska på så är de ett svar men väntar på.
Eller så är utproving av något.. som man sen ska vänta på

de va ju för snart fem år sedan man blev brutalt inkastad i denna värld.
från den ena stunden till den andra.
jag önkar igen ovänn detta MEN nu när man
blivit serverad detta så kan jag inte annat än säga att man
e tacksam för allt som man gör för sonen
HAB som gör ett enormt jobb med att hålla ordning på hjälpmedel o dyl
samtidigt som dom bevakar sonens träning och rörlighet
dom svarar på mina frågor och om dom inte har svaret så finner dom de till mig.
Lucas läkare är med bra tycker jag
inte så dryg som många kan vara
OTAB som alltid med ett leende fixat och lagar de välanvända ortoser,ståskal och skor
Lucas avlastare/ledsagare som ger lucas 100% uppmärksamhet de timmar dom har honom
och hans skola
BRH som ger mig en kick och måna goda råd om hur man tränar och hjälper lucas som bäst
o många många fler

givetvis önskar jag att olyckan ALDRIG hade hänt men detta kan jag inte ändra på
Innna olyckan hade jag ingen aning om hur de funkade med tex hjälpmedel ledsagning avlastingen och dyl
och framför allt hur kroppen och hjärnan fungerar och inte fungerer
kroppen är unik..
så jag e tacksam för att jag fick behålla Lucas här
o han ger så mycket
han har lärt mig att man ska ta vara på livet
och uppskatta de man har

nu vill sonen att vi ska kolla på andra avenyn här på datan
fika o mysa...

de behöver vi...

bye for now