5 år sedan
idag är de 5 år sedan livet totalt förändrades.. Fem år där denna gubben har kämpat tränat
kämpat o många liter tårar..
För fem år sedan att vi på NIVA viste inte OM Lucas skulle överleva.
Krampen i magen kommer krypande igen.. saningen svinder tårarna rinner..
matklösheten tar ett järmgrep över mig,,
vad kunde jag gjort annerlunda för att inte detta skulle hända?
Jag svek mitt barn...jag va inte där, jag som sagt att mamma ska fixa allt kan inte fixa detta..
jag stöttar sonen så mycket jag kan MEN mer kan jag inte.
jag finns för honom Men jag kan inte göra honom bra..
fy dessa dagar är tuffa...
Han är världens charmigaste kille, glimten i ögat, o en enorm envishet på ett bra sätt som tagit honom dit han är idag, vi som sett honom kämpa kan inte annat än beundra honom. O du du är världens bästa mamma, du gör
ju allt för honom, så förebrå dig inte, man kan inte vaka 100% över barnen även när något sådant här hänt att man önska att det skulle varit så.Han vet att
han är älskad o att du finns för honom så
förebrå dig inte, sen får man ha dåliga daga o vara ledsen o så, det mådte man för att orka kramizar syster. Höres i veckan, ringer till din mobil.
Min vän, Jag förstår exakt hur du menar att du inte va där osv. Jag vet ju själv hur jag kan "anklaga" mig själv att jag antagligen gjort ngt fel som fick Mathilda så sjuk. MEN lättare är de och inse när man ser ngn annan skriva på detta vis. Det är inte vårat fel ngt alls. Din gosse är nog överlycklig över världens bästa mamma är jag alldeles säker på!! Du kunde inte göra ngt annorlunda, det va inte ditt fel!Han överlevde, de va väl vääl det!!! <3 kram på er
