Personligt
Jag va nyss på vag att lägga mig, Denna dagen haft varit minst sagt strulig o
jag bara hatar när de inte blir som jag tänkt. Men som lite tröst kom Emma o hennes
kille med kvällsfika..
Mumms och de va kul att träffa dem. Efter som jag köpte gardiner idag som inte
passade fick Emma de. Kanke hon har ett fönster de där kan passa.
Men tankarna som bubblade mest va inte den felköpta gardinkappan
Utan livet som jag har..
jag har ett bra liv på många vis men jag kan oxå tycka att jag
har de tufft.. Utan att vara självömkande
Men så här känner jag ofta efter loven..
jag gillar när barnen har lov, en del måste försvinner och man
kan liksom mera vara tillsammans..
Påsklovet i år blev inte riktigt så då vi va sjuka här i Nerveland
och så är de att leva med ett barnoch lite jobbigare om barnet har spec behov.
jag blev själv sjuk med ovan på detta så de ta tufft med stort T
Men man klarar ju sig igenom de men efter en sådan period så
blinkar orken ilkset rött.. till och med reserven va slut..
Jag har ju nu ansökt om assistans till lucas då jag inser att de inte
rätt vare sig för mig eller lucas att ha de så här
O ju fler andra familjer jag pratar med som oxå har barn med spec behov ju mera rätt känns
de att de är just detta vi vill ha till lucas.
han behöver komma från mamma o jag behöver orka annat
För de är ju tyvärr så att denna kommunen jag bor o ni
lägger mycket på föräldraransvaret..
och jag tycker verkligen jag tar mitt föräldrar ansvar
jag tycker verklien att jag sätter mina barn nummer 1
utan att skryta
ändå får man höra att jag inte ska få fler timmar där i från för så är de.
de är em kamp och man ska lämna ut leva sitt liv..
sen ska de sitta där med mitt liv mina beskymmer o bestäma mitt öde
om jag får hjälp eller inte.. de är inte klokt..
De skrivs så fint i lagtexter om att tillgängligheten
de som sitter i rullis ska kunna åka buss
o ja de e klart att de kan.,, de e givet..
Men som i luvas fall kommer han inte kunna åka buss själv hur tillgängligt de
än är
för han behöver stötning å så-
för tex om han tappap plåmboken...ska chassien resa sig o hjälpa honom att plocka upp dem
(givet tror jag att de flesta för de men då är han ändå omte självständig)
i lucas fall är han ju mera beroende av att ha någon som följer med honom..
de e svårt för olika handikapp kräver olika anpassningar
och olika familjer kräver olika former av hjälp stöttning o så..
jag är glad o lycklig över min familj jag älskar dem alla..
nu har jag fått skrivit av mig lite så kanske jag kan få lite sömn..
ska se om jag på någotvis kan trixa ihop en gardinkappa till mitt kök.. de
är så att där har jag ju dörren ut till altanen
och ni kan ju bara gissa vad spring de är de
så längder är inte bra där sommartid
så jag tänkte prova kappa men den jag kopte idag va som sagt för liten
men jag gillade den så...hmm förargligt...
i morgon hoppas jag med att postfan kommer med brevet med ägarbytet i...
jag bara hatar när de inte blir som jag tänkt. Men som lite tröst kom Emma o hennes
kille med kvällsfika..
Mumms och de va kul att träffa dem. Efter som jag köpte gardiner idag som inte
passade fick Emma de. Kanke hon har ett fönster de där kan passa.
Men tankarna som bubblade mest va inte den felköpta gardinkappan
Utan livet som jag har..
jag har ett bra liv på många vis men jag kan oxå tycka att jag
har de tufft.. Utan att vara självömkande
Men så här känner jag ofta efter loven..
jag gillar när barnen har lov, en del måste försvinner och man
kan liksom mera vara tillsammans..
Påsklovet i år blev inte riktigt så då vi va sjuka här i Nerveland
och så är de att leva med ett barnoch lite jobbigare om barnet har spec behov.
jag blev själv sjuk med ovan på detta så de ta tufft med stort T
Men man klarar ju sig igenom de men efter en sådan period så
blinkar orken ilkset rött.. till och med reserven va slut..
Jag har ju nu ansökt om assistans till lucas då jag inser att de inte
rätt vare sig för mig eller lucas att ha de så här
O ju fler andra familjer jag pratar med som oxå har barn med spec behov ju mera rätt känns
de att de är just detta vi vill ha till lucas.
han behöver komma från mamma o jag behöver orka annat
För de är ju tyvärr så att denna kommunen jag bor o ni
lägger mycket på föräldraransvaret..
och jag tycker verkligen jag tar mitt föräldrar ansvar
jag tycker verklien att jag sätter mina barn nummer 1
utan att skryta
ändå får man höra att jag inte ska få fler timmar där i från för så är de.
de är em kamp och man ska lämna ut leva sitt liv..
sen ska de sitta där med mitt liv mina beskymmer o bestäma mitt öde
om jag får hjälp eller inte.. de är inte klokt..
De skrivs så fint i lagtexter om att tillgängligheten
de som sitter i rullis ska kunna åka buss
o ja de e klart att de kan.,, de e givet..
Men som i luvas fall kommer han inte kunna åka buss själv hur tillgängligt de
än är
för han behöver stötning å så-
för tex om han tappap plåmboken...ska chassien resa sig o hjälpa honom att plocka upp dem
(givet tror jag att de flesta för de men då är han ändå omte självständig)
i lucas fall är han ju mera beroende av att ha någon som följer med honom..
de e svårt för olika handikapp kräver olika anpassningar
och olika familjer kräver olika former av hjälp stöttning o så..
jag är glad o lycklig över min familj jag älskar dem alla..
nu har jag fått skrivit av mig lite så kanske jag kan få lite sömn..
ska se om jag på någotvis kan trixa ihop en gardinkappa till mitt kök.. de
är så att där har jag ju dörren ut till altanen
och ni kan ju bara gissa vad spring de är de
så längder är inte bra där sommartid
så jag tänkte prova kappa men den jag kopte idag va som sagt för liten
men jag gillade den så...hmm förargligt...
i morgon hoppas jag med att postfan kommer med brevet med ägarbytet i...
Kommentarer
Postat av: madde
Ja du livet är inte rättvist nån stans.. man märker det mer & mer.. man kan aldrig vänja sig.. men försöka se det framåt och positivt och bara fortsätta jobba emot.. PUSSKRAM
Trackback