upp för källarbacken...
vet inte hur jag ska göra med etta med att blogga,,
jag gillar de samtidigt som de känns meningslöst att jag inte
kan blogga om de jag vill eller de jag inom mig känner..
de känns som detta kommer liksom bara att bli en massa dravel o konstiga inlägg
men samtidigt vet jag att om jag inte bloggar så är de något som fattas mig
de känns oxå så förbannat trist att jag inte kan få leva mitt liv som jag vill eller som jag kan
utan hur jag än jag ska de komma "käppar" i vägen
männsikor som tillsynes bara ska göra mitt liv så misserabelt som möjligt
ja ja i alla bästa fall så känner jag att de finns männsikor i min närhet som stöttar mig
som lyssnar på mig och som gillar mig som vill vara min kompis
de är jag väldigt tacksam för och de ger mig ork att kämpa vidare
mina vänner ger mig så mycket så mycket...
