aftonstjarna

Har många gånger funderat på meningen med "fejjan" Facebook alltså..
och ibland kommer jag fram till just ingenting, de känns meningslöst o kallt
Men sen dyker de upp saker som gör att de blir liksom Fanny att sitta där o glo..
som tillexempel att hitta sina gamla klasskompisar som man inte sett på *pii* antal år
veta liksom hur de gått för dem i deras liv..

När man då tänker tillbax hur de va när man gick på högstadiet.. hur viktigt de va att man kom till discot i Parken varje fredag De va livsviktigt.. de fanns inte i tankarna att missa de..
O de största huvudbyret va vad man skulle ha på sig o om man skulle ha blå eller svart maccara..
Om man skulle ha nivea eller ulta på läpparna eller pumpa eller adidas gympisa
Moden talking o Depech mode varades i bandaren med Def Leppar o Bob Marley
och att bli gamal o mossig va inte vår generation..
man va kär i samma kille i ca två lektioner
sen bytte man..
lärarna fattade inget o jag fattade inte varför jag skulle kunna vad huvudstäder i alla
länder heter
eller vad alla kungar hade haft för fruar..

sommaren va varm o vitrarna va vita...

och de stora målet va att sluta nian..
klart man va sliten... 9 år i skiten...


vi trodde på allvar aTt vi skulle leva i denna bubblan

Åh nu..
nu får man panik på tanken att minstigen redan är 9 år..
man e glad om maccaran inte hunnit torka i flaskan innan man använt upp den
och man hittar inte tid eller barnvakt att komma på krogen en gång i halv årtet..
och fredagsmys berstår av Tacos och lets dance



ja tänk vad livet förändras...