aftonstjarna

Nu i dessa ledighetstider njuter jag verkligen av att ha mina nära omkring mig..
jag sankar de som inte finns med längre så mycket
och paniken att jag inte heller ska finnas en dag kan slå tag i mig så de gör ont.
Jag är inte rädd för att Dö så.. jag är rädd och ledsen för de jag  kommer missa när jag inte finns eller
har förmågan  att inte finnas där för mina barn.
jag vill uppleva så mycket med dom
jag vill dela deras liv deras farmtid.
De e klart att alla tänker så.. att vi vill vara just DÄR för våra barn
INGEN vill bli tagen för given alla vill ha den dära spec känslan över att vara just någon
jag är mina barns mamma och igen kan ta min plats

jag vill att de ska tänka när de e själva har familj att
de gjorde min mamma jag kommer ihåg de mamma sa...

För de gör jag
jag minns min mamma de vi gjorde och upplevde
jag saknar henne oxå o är ledsen över att hon inte får vara med och ta del av mina barn ochh deras äventyr.

nu vet jag att man kan inte gå omkring och vara rädd för att man ska försvinna
men tanken slår en sådär bortemellan...

Ta vara på dagen och gör den minnesvärd..




somna aldrig ovänner...