aftonstjarna

De ha varit tuffa år
gossen kämpar med sin träning orken vill inte riktigt vara med honom
men talet de börjar bli bättre och bättre..Mamman börjar tro på framtiden igen,,

Att få sonen att gå på sina ben va ett av de många målen vi hade
och han kämpade..antingen hade han riddargympa eller så va de spiongympa..
som jag sa personalen på BRH är helt unika. de liver verkligen efter Carpe Diem..

som mamma får man ju ställa upp...här ska vi slåss om prinsessan Lea..
eller vad hon nu skulel kunna tänka sig att heta..

Pojken blev starkare för varje gång vi va där. de gav honom mycket o de gav
mamma mycket oxå..
att få hjälp och stötning tips och ideer va vad jag behövde.. jag som mamma skulle nu börja
pyssla ihop en familj.. vi skulle snart få komma hem och de startade detta nya liv

Att bada är oxå en viktig och stor del av träningen

o vägen tillbaka..

Här badar han med Marie som är sjukgymnast på BRH

Lucas tycker vid dessa badstunder att de är skönt men man måste

ha någon man kan lita på att hålla i..

mina tre flickor kom ner o hälsa på sin lillebror och de va så stolta över honomo och så glada över att
få träffa honom o de längtade tills han skulle få komma hem,.
Men här i lund händer de saker så flickorna fick prova på att sätta sig i varsin rullstol för att se o känna hur
de är att vara med rulle...


de är många tankar som snurrar i mamman... kommer detta att gå bra.. kommer han att kunna gå ingen??
kommer han klara skolan??
den tankande mamman tänker om nätterna än..

de e nya mål men samma kamp..
sonen fick komma hem frpn BRH i februari och jag kände de lite som så att nu skulle vi klara detta själva nu då...


sensommaren va de dax för ett besök igen på BRH..
Året är 2006
Första gången som han ville prova denna stotens gåstöd
o till en början ville han inte
Men sen vet vi inte vad som händer för han började att gå å gå med sitt gåbord..
ett framsteg o mammas lycka va på topp..



de är så lite som sonen... han måste vara med på de annars så blir de inget av de...



fortsöttning följer