Historen om den tuffa killen del 1

Den 17 April 2001 föddes en liten kille..
En underbra gosse välskapt o fin.. de finaste gossebarn hans
mamma skådat o han blev nummer fyra i barnaskaran..
tre stora systrar som ledstjärnor och förutsättningarna för de goda livet
kunde inte vara bättre..

Dagarna blev veckor och veckorna blev år... Gossen blev stor.. fyllde både 1 och 2 år..
leendet va alltid en del av familjens liv likaså bus o galenskap.. kärlek och närhet

hösten 2004 hände de förfärliga..
de som man inte vill vara med om..
Killen va med om en olycka
och skadorna han fick färändrade hela familjens liv..

gossens stora kamp började..
de kändes som mammas tårar aldrig skulle ta slut..
som att de i hjärtat öppnat ett stort blödande sår..
ett sår som sved o smärtade.

Men sonens envisa va större än alla tårar
de va starkare än allt man kunde tro att
en tre åring skulle ha..
kampen om att få lära sig allt igen startade

Killen vars liv så totalt förändrades fanns där bak sladdar o grejs..
leendet va lika självklart nu som då..
han kunde bara röra sit lite lite

killen fick lära om allt igen.. talet försvann på grund av skadan som
gjort stämbanden förlamade
Orken fanns inte heller hos killen  men viljan fanns o gav oss alla hoppet o tron tillbaka

från oktober till januari va vi på sjukhuset. När gossen
återhämta sig lite blev vi förflyttade från Lund till CSK
Dagarna betod i att träna o förstå
Hur kunde detta hända hur skulle de bli..
Frågorna haglade men killen slutade inte kämpa.
En kväll kom talet tillbax.
Svagt men än ett tal
O med de vågda vi prova mat genom munnen
små tuggor lite o lite

glass är gott även när man är sjuk..
då är kanske då de är som godast

den långa kampen va inte över den hade bara
börjat
killen fyllde dagarna med tränig o leende skratt o
mera träning
Mamman fyllde nätterna med frågor, som
aldrig hittade svar.
Clownerna på barnavdelningen blev andrummet för mycket
de va tilllåtet att skratta o busa de va tilllåtet att vara just knasig o fly lite från
de som va joggit,,,

I slutet av januari fick vi komma
till BRH första gången.
Detta blev början på möte med männsikor som
skulle ha stor betydelse för denna
sköra lite halta familj som behövde
så mycket stöttning





Att ståträna är viktigt..
Detta har fortfarande stor del i träningen
står man inte på sina ben växer de inte så bra ju
o musklerna måste ju töjas.

Träna styrka o balans är med viktigt
Men för en kille som inte fyllt fyra måste de vara kul att träna.
Man kan inte förstå allt när man är så liten
men att ha kul de måste man..



Fortsättning följer..

Kommentarer
Postat av: Nina

Alltså det går inte att förstå hur mycket ni varit med om allihop, fruktansvärd tid det varit och är emellanåt. Ni är sååå starka framförallt din kämpe till son! Att han lyckas hålla humöret uppe är beundransvärt! Massor med styrkekramar från oss alla!

2010-05-07 @ 20:00:52
Postat av: Ulrica

När man ser tillbaka på dessa bilderna, så förstår man verkligen hur långt han har kommit. Lucas är verkligen en kämpe mer än någon annan.

Kan inte fatta att det gått så lång tid sedan allt hände. Kommer ihåg dagen mamma berättade...Fattade ingenting.

Fortsätt kämpa. Han kommer komma långt.

Kram på er.

2010-05-07 @ 20:12:00
URL: http://blogg.veckorevyn.com/alvinsmamma/
Postat av: Tezz

KÄMPA VIDARE..



KRAMAR OM

2010-05-07 @ 21:23:08
Postat av: Sickan

Han är en fighter och det är du oxå.Jag beundrar er båda!

Ha det bäst så hörs vi!

Kram

2010-05-08 @ 06:18:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0