aftonstjarna

Detta blir en trist första blogg
men jag känner att jag måste bara få detta ur mig på något vis..

jag vet inte hur jag ska börja eller sluta
jag känner mig så besviken o så jävla ledsen

folk i min omgiving säger att man inte ska bry sig om sånna "små" männsikor
men de är inte så lätt
Jag vet inte heller vad de är jag gjort denna person
jag vet inte på vilket vis jag "stött" mig med denne

o när jag frågar får jag svar som man inte riktigt kan tyda

jag irriterar mig när jag inte får reda på vad de är som är problemt

jag vet att de finns folk i min närhet som pratar om mig o hur jag lever
Men ingen vill stå för vad som har sagt av vem
De skylls hit och dit på olika o ingen o jag menar verklligen ingen
kan ha så mycket "stake" i sig att ställa sig upp o stå för att "så här tycker jag"

Jag är ingen ängel jag har gjort fel jag har gjort misstag
jag står för de..

vem kan säga att de levt totalt utan en enda miss??

de är högs onormlat att inte "felat" i livet

o de västa i detta är att den personen som pratat mest vet minst om
mig
fick bara till svars att "de har jag hört" eller " de är inte vad jag hört"
vad jag sa spelade i dennes öron inte någon roll
de va som de hade hört o så är de

att tvingas stå till svars för saker någon påstods att jag gjort för många år sedan
är inget jag tycker man ska tvingas göra
o spec inte när jag inte kände någon av de inblandade vid denna tiden

nej fy o tvii för sånna små människor


jag vet o jag ska försöka att inte bry mig
de är inte så lätt och detta har verkligen tärt mina tankar o mig själv de
senatse dagarna

jag kommer inte låta detta knäcka mig
jag kommer snarta att borta av de från mig
jag ska bara fundera klart på vem eller vilka som kommer att åka med
i den borstningen