dag 1 presentera dig själv
Vad ska man säga om sig själv
är ganska dålig på att berätta om mig
men gör ett försök i alla fall..
jag föddes den 27 juli 1970
dotter till Anita o Bengt som mamma o pappa hette
jag va nummer två i en barnaskara som slutade på tre
en storebror o en lillebror
vi bodde i landskrona mina första levnads år
Mamma va hemma med oss barn o pappa jobbade som busschafför o taxi chafför
när jag va sex år hände de första som skulle präga mitt liv
pappa som körde buss på utlandet va med om en olycka o avled av de skador han fick
på juldagen 1976
detta blev tufft för oss alla o jag har saknar pappa vädligt
en stor bit av mig försvann med honom
men av någon anlednig överlever man o man hittar tillbax till levet eller som i mitt fall man
lever vidare
vi flyttade från lanskrona till ystad 1979
de vaväl både på gott och ont
men jag trivdes i ystad o fick nya vänner o
åren rullade på
1990 träffade jag han som skulle bli pappa till mina tre flickor
jag flyttade från ystad till sibbhult o den 27 januari 1991 föddes vår dotter
Emma
de flöt på med upp o ner gångar
1992 började o mamma min blev sjuk
hon hade huvudärk o man trodde hon fått influensan
detta visade sig vara cancer o den 17 april 1992 lämnade mamma oss
o totalt förtvivlan ensamhet o tomhet
mamma blev 42 år o min pappa 37
jag grubblar mycket på vad som va meningen med livet varför jag skulle tvingas genom lida
att misrta bägge mina föräldrar
jag va själv inte esn 22 år
tiden rullade på i vilken fall som o i oktober 1992 föddes dotter nummer två
o i juli 1994 dotter nummer tre
förhållandet med deras pappa va inte bra
i april 1996 tog jag en egen lägenhet o sperationen ett faktum
men psyksika hälsa kom i kläm av allt de som varit o blev så de blev
en kamp o stird som jag fick betala med min ork o mitt mående
mina barn är miitt allt o de är med deras hjälp jag hittade något att kämpa vidare för
2001 föddes lucas min enda son
o jag tycket att livet nu började kännas ok
att de tankarna på de som varit kändes inte lika främnade som de gjort tidigare om åren
2004 hände de som ändra livet totalt igen o de som jag trott på rasade igen
lucas va med om en olycka o han kämpade verkligen mellan liv o död
detta blev tuffa år o många liter tårar o ännu flera vad är det för mening
men man hittar orken att gå vidare o så även nu
2007 va de dax för nästa bortgång denna gången va de min strobror som inte
längre skulle få finnas
han dog i ett hjärtstopp 40 år gamal
i ytterligare annu en gång skulle orden eka i huvudet Varför
nu 2011 liver jag i vila i arkelstrop
lucas mår under omstädniheterna bra
o emma har hunnit flytta hemmifrån Hannah tar studenten till sommaren
sophie går första året på gymnastiet
de har varit många tuffa år
livet är hårt tufft och skoningslöst
1999 började jag läsa till USK jag träffade där världens bästa vän
Miis har följt mig genom många motgångar vi har delat skratt o gråt vi har
pratar många timmar i telefon
hon är mitt stöd o mitt bollplan
jag är henne evigt tacksam för att jag är den jag är idag
de hade jag inte varit utan henne
jag lever vidare med min tomhet efter mamma pappa o kurre, min storebror
jag försöker lära mig att de leva framåt
jag vill få ut så mycket som de går av den tid vi fått här
på jorden
försöker ta vara på dagarna
fånga ögonblicken
o vara rädda om de värdefulla
Vilken stark historia. En historia som är ditt liv! Vad stark du är som klarat gå igenom allt detta! Klappa dig själv på axeln emellanåt! Du är fantastisk! Vet med säkerhet att dina nära & kära är med dig alltid, även om det kanske inte är någon tröst.
Kram till er!
vadå för matkasse?
saknar dig gumman