Under ytan
Här lång inom mig finns de tunga
inom mig föralltid, med mig vart jag än går
vad jag än gör så finns de.. mer elle mindre
ibland tufft så att tårarna kommer så att paniken ta tag
i mig kväver mig o nockar mig
vissa stunder är de "bara" med mig som en känsla
som ett födelsemärke som aldrig kan försvinna
Man kan gömma de lite men de finns där
men de kan inte tas bort
De är en del av mig som jag måste leva med
sorgen tungheten saknaden tomheten frågorna
utan svar.. allt de svarta som inte kan färgläggas
alla tårar som inte kan torkas
ett leende som i bland kan känns falsk ett skratt som
inte klingar glädje
jag finns ibland utan att synas
jag är ett skal en tomhet på ben
ett krossat hjärta som inte kan lagas
ett pussle utan alla bitar
en männsika vars väg är buklig o krokig mörk o ensam
men jag försöker härda ut
hitta ett ljus
en trasig gatulampa om i bland bara blinkar
jag vill se
jag vill hoppas
jag vill tro
jag vill leva
kunna se dagen om än natten är mörk
tro på de goda
jag är som jag är
