aftonstjarna

idag har de varit en tung dag.. vädret har visat sig på sitt sämsta sida
tårarna har rullat liter vis maklösheten har dunkar hårt hårt..

när jag vaknade i morse ville jag verkligen inte vara med om denna dagen
jag kände mikg om en trottsig tre åring som sparkade i väggen o skek jag vill inte
dock hade jag inget val.. jag va tvungen att gå igenom denna dagen

kl två dånade klockorna på uppståndelsens kapell i Ystad
den vita kisten smyckad med blommer o tända ljus skulle inge oss gråtande ett hopp om en
ljusnande framtid
dock va den trösen klen i den stunden

låtarna vi valt spelade o sjöngs
präsen pratade om hur Jack varit som person o allt kände som
en film
va detta verkligen verklighet?
va jag med om detta?
De sved o kved i hjärtat
alla gråtande människors snyfftande ekade i kapp med
den dånande orgelmusiken

sen va de tyst o över
Pappa är nu överlåten i guds händer
som de nu heter..

Du är för alltid en del av oss..