aftonstjarna

idag är de långfredag.. påsken stor för dörren och inte för att jag känner för någon storhelg... Jag är som en robbot, som bara går och gör de som man bör göra om dagarna men jag vet inte hur eller varför de blir gjort...jag vill ha mitt liv tillbax, man jag vet att de liv jag hade fr tre veckor sedan kommer aldrig tillbax.. jag är inte lillasyster längre.. o FAN de ville jag vara.. jag såg mycket upp till min bror.. han va under vår uppväxt min tryghet.. pappa dog när vi va små, jag va sex år och min bror nio så de blev på något vis honom man vände sig till...
Nu är de tomt och tyst.. vi hade en tid, ett par år som vi inte hade så jätte tät kontakt men de senaste åren hade vi de.. han eller jag ringde honom i alla fall va tionde dag.. ibland lite längre ibland lite kortare mellan telefonsamtalen men vi hördes av i alla fall... jag älskade min bror, jag hoppas att han fattade de..
de är oxå något..jag tänker på mycket... min bror dog ju hastigt så jag han inte säga "hejdå" till honom...
de finns så mycket jag skulle vilja säga honom.. gode tid vad han fattas mig!!

att sörja är ett tillstånd som e svårt att förstå för dom sóm inte varit med om att mista någon nära,,
många tycker att när man har en bra dag att nu har de vänt... så är de inte... man kan få en ok dag och min tro är att detta är för att man bättre ska orka som jobbiga...

alla storhelger är inte bara mysiga o trevliga... för oss där de fattas någon är de jobbiga helger...

mina ögon kan tindra
min mun kan le
men sorgen i mitt hjärta kan ingen se