som en krossad knäckemacka
ja de e väl så jag känner mig... försöker samla i hopa mig och tänka framåt men de e inte så lätt när de känns så jobbigt att tänka framåt utan min bror. jag vet att jag måste genom detta mörka.. jag vet att även den mörkaste natt har en ljusning men de känns väldigt långt bort...långt långt bort..
jag saknar dig så min storebror... jag vet inte hur många gånger jag varit på väg att ringa dig, men vad är de för mening med de, du kommer ju inte att svara ändå.. Varför pratade du inte in ett personligt svar på svararen? Då kunde jag hört din röst i alla fall... Nu lever jag med minnen av mig... många fina minnen men oxå många minnen med saker som jag önskar du sluppit..tänker mycket på hur de varit om du fått den hjälp du borde fått.. hade du levt idag då?? Alla dessa om och varför kan göra en galen..dom ger mig många sömnlösa nätter och en stor klump ångest... och agrisivitet... de e inte klokt att de får och kan gå till så här...
återkommer senare.. tårarna rinner
Kommentarer
Postat av: Katta
Jag försöker verkligen få mig att tro att jag kommer se honom igen men ju längre tiden går desto svårare är det att lura mitt psyke som egentligen inte tror på "sådant". Hur gör man när man inser att man aldrig kommer få hålla handen, pussa honom på kinden eller höra honom säga ens namn igen? Tårarna rinner, men det är ganska okej. Jag saknar min andra hälft men jag är tvungen att leva vidare. Morfar önskade mig världens bästa liv. Så jag ska försöka uppfylla hans önskan och sakna honom utan att vara deprimerad!
Hoppas att du är okej.
Ha en bra kväll
Trackback
