aftonstjarna

Då va hon lite blogg sugen då. Har haft en sådan otrolig bloggtorka men nu tror jag att jag ska orka blogga lite. De e ju inte mycket som händer i Nillans liv så men lite har de dock hänt.Som att jag gjort en tattoo till, denna gången på benet, de e en ranka med mina barns första bokstav i.. Den e jätte fin o betyder jätte mycket den med.. så nu har jag tre hjärtan på ryggen som står för mamma pappa o min bror som inte finns med mig längre. o mina barn finns på mitt ben..

Sorgen är fortfarande grymt djup. Tror inte på de att de blir lättare med tiden för ju längre tid de går ju längre blir de sedan jag fick träffa o prata med min bror jue.. detta är inte så lätt detta. Satt innan idag o tittade på kort o tårarna kom. klumpen i mitt hjärta gjorde att jag knappt fick luft o lusten av att bara skricka kastade sig över mig. Nu vet jag att de spelar ingen roll hur mycket jag skricker för dom kommer inte tillbax för de, jag lovar då hade jag skrickit för länger sedan för att må så här är inget kul...

Har ändå lyckas ta tag i mitt liv lite o prdnat upp de så att de känns ok. Av de jag kan styra över, Men de svåra för mig är att tro på att jag ska får de bra. Att våga lita de e svårt för mig. Jag är så rädd för att bli nersparkad i dyngan igen så de e tufft att tro att "livet har siba goda stunder" jag vet att de inte hjälper hur mycket jag än gräver ner mig så kommer inte min bror tillbax jag vet de men FAN!! Jag vet att min bror ville att jag skulle ha de bra men hur ska jag kunna de utan honom? Livet är allt tufft kan jag lätt säga.. men jag vet att de blir inte lättare om man gräver ner sig.. fast de e ganska gött.. köra papegojtricket "blunadar så finns jag inte" 

O mitt i detta ska de bli ju.. Tog tag i mig och gjorde lussebullar i söndags o vad händer ju jag blir kräksjuk på natten.. så min kropp e inte skapt för den sortens aktiviteter.. Lovar att natten mellan söndagen o måndagen va en näradödenuppleverlse.. inga detaljer säger bara *PPIII*
Idag, tisdag känns de ok, har dock inte ätit på några dagar så vi får väl se vad som händer...


annars så är de med en klump i halsen jag ser på julen.. Fösta julen utan min bror ingen som kommer att ringa o säg GOD JUL KOMMER TOMTEN TROR DU fast jag för merän 30 år sedan slutade tro den, eller sitter här i soffan bervid mig o har med bestämdhet sagt till barnen att VI TITTAR PÅ KALLE O NI MED DE E EN GÅNG OM ÅRET o vist han fick barnen att sitta o titta fast de muttades att de e ju samma varje år va min brors svar va de e ju de som e julen..
jag har många härliga minnen med min bror.. o vem vet jag kanske tar fram dom här på julaftin i min ensamhet o tänker tillbax på de som varit..

bye for now..


LIFE IS TOO SHORT