aftonstjarna

Nu gör de så jä-a ont i hjärtat igen.. ont ända in istjälen o in i ryggmärgen. Sakaden är som ett knivspakrp blad som har grott fast i hjärta och som  sivder till vid misna lilla tanke,, Att sörja är ett livslång tillstånd de går inte att besriva den smärta jag känner eller den tomhet som ständigt ekar inom mig. De otala maktlösheten övet att man inte kan göra något. de fruktansvädra faktumet att Mamma ALDRIG kommer tillbax går inte att acceptera. De går helt enklet inte. de är totalt omöjligt. jag vill inte acceptera de heller vill inte att hon ska vara borta, vill att hon ska vara här.. vill att hon ska i alla fall ringa o säga HEJ..
De e 15 år sedan mamma dog nu.. i April månad, Nu är de verkligen länge sedan.. men ändå inte..
jag minns dagen som de va förra veckan..jag ser henne och de är de jag är rädd för med.Att bilden av henne ska tunnas ut med åren allt med tiden går och de är långre sedan jag såg henne. Hennes minne är med mig varje dag.. och vissa dagar gör de så ont, som idag.. så ont så ont..

fam mamma varför du? varför varför varför? Undrar hur många varför de blivit under dessa åren.. typ ett par miljoner.. mamma.JAG SAKNAR DIG!!! KOM KRAMA MIG!!!!!!!!!!!!!!!!