Ett tag sedan
ska jobba lite i morgon. Hoppas att de går bra o framåt så att mitt mål kan nåss. de hade ju varit trevligt :-)
Annars så e livet som de brukar här hemma..
ser på klockan att nillan nog borde nanna
pöössa
sömnlöst...igen
Denna dagen har minsann bara sprngit iväg..tycker inte jag fått gjort de jag skulle...men jag vet inte vad de är jag glömt,,eller inte gjort.. *konstigt*
sitter och går igenon mina låtar.. f-n vad vissa väcker minnen.. Minnen man hade stoppat undan men som av en liten musiksnutt kommer tillbaka..Minnen man vill glömma, minnen man vill ha kvar. Tid som man inte vill ha tillbax, tid man vill ha tillbax. Låtar för olika sinnenstämningar. Ja nog kan man säga att musik har stor betydelse i mitt liv. De kan vara allt från den spec låten till bara lugn avkopplande musik som e som balsam för själen...Musik från tonåren som man då tycket va så bra men som nu bara låter töntig..
ja de e mycket som e konstigt..
Man tillbringar sin sömnlösa tid med att sitta o svamla av sig till en fyrkantig burk som IOFS är ganska smart..
ja käre världen
Önskar alla ett gott nytt år
![128082-71](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/128082/images/2007/1397_1167825057_9446164.jpg)
sjukskiven ingen lyx
Ska försöka lugna ner mina tankar lite o sova...
pössa
Alla stöpta i samma form??
![128082-70](https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/128082/images/2007/210ang318_1167783713_9446163.jpg)
Kan inte låta bli att fundera lite på vad dom som skapar rekam syftar på. För när man sitter där mellan programen eller filmen, då när den ibland så irriterande reklamen dyker upp, brukar oftas jag passa på att göra något annat,som att kolla till tvätten eller gå på toa eller sätta på teh. Men nu ett par dagar har jag suttit kvar och studerat reklamen och min funderinga är helt klart.. Ska vi alla se lika ut? De mesta reklam går ut på att vi ska vara smala... gå ner i vikt, ha långa täta svarta ögonfransar och vi ska alltid se lika dana ut i håret.. Men vad hände men de som finns inom oss.. Hur vi är som personer? Hur eller om vi kan prata med varandra? Ett förhållande bygger ju inte BARA på ett bra yttre, de e mycket som ska fungera. Självklart spelar de yttre en liten roll men i mitt tycke inte de optimala. Jag tycker att de e viktig att man kan vara sig själv. Att jag kan kliva upp på morgonen med håret i en knut, osmikad och ändå vara snygg i min pojkväns ögon.
Min fasa inför detta är ju vilka signaler vi sänder till våra tonåringar. Jag menar att dom matas fulla med denna ständiga "se perfet ut" synen redan i tidig tonår. Dom är fullmatade med vad som e bra att äta och inte äta. Och nu menar jag inte att barn ska få vräcka i sig vad och hur mycket som helst. Jag vet att de finns många barn idag som har problem med fetma. men om man tittar på reklamen så riktar den sig INTE till dom överviktiga, de om som e med i reklamsnuttarna är ju redan smala. Jag har inte lyckat se en ända reklamfilm där det är en som behöver gå ner i vikt som medvärkar..
Är de så här vi vill ha de?
Trådsmala,vittandade,svarta ögonfransar och ständigt på väg mot något..
För de e oxå något som jag reagaerade på.. Reklamsnuttarna är ständigt på väg till något "för folk o farten" o dyl..Läser man sedan analyser så signalerar dom att vi är uppstressande, vi stresar för mycket.. Men hur ska vi bli när vi städnig är jagade. Är de inte jobb, familj så är de jakten på de perfekta utseendet den nyaste mobilen, den senaste bilen, den snabbaste bredbandsuppkopplingen...ECT.. Men hur ska vi kunna ta de lungt när vi hela tiden ska ha de snabbaste av allt? Alltid vara tillgängliga??
Ja detta är bara Nillans funderingar så här en tisdag natt
pössa
Helgerna
![128082-69](https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/128082/images/2007/ros_1167699271_9446162.gif)
Ja då sitter man här.. har haft lite trögt att skriva.. vet inte varför..
Nu är snart storhelgerna över.. de e bara trettonhelgen kvar men i år kommer den på en "vanlig" helg så de kommer inte att märkas så mycket, tror jag.
Som många har förståt så är jag ingen stor "fan2 av storhelger, jag tycker de är jätte mysigt att träffas o så men just julen har tagit sånna stora propotioner.. De är så många måsten..Manska överträffa varandra hela tiden, både med julklappar o med mat o allt vad de nu är. Jag tillhör dom som lägger ner tid på att leta upp julklappar inte bara handla för att de står en massa siffror på prislappen. Huvudasken är att personen blir glad åt vad jag ger. Jag är kanske i mångas ögon en trist person men de kan jag leva med då. Att ha en massa på julbodet bara för att man ska tillhör inte heller min jul, mina barn har fåt berätta vad dom helt vill ha och sen blev de de. Julaftonskväll satt jag med mina flickor o spelade spel och hade jätte trevligt vi skrattade som bara den..Jag tyckte de va en bra jul, vi hann med varandra och jag tror att alla va nöjda.. Juldagarna tog vi de bara lugnt. Hur skönt som helt..Nyåren va de lungaste jag kan minnas.. kolla på tv o bara va.. lite rakettittande o sen sängen.. Sonen va inte heller hemma så de va skönt att sova ut på morgonen..En tripp till "my home town" blev de dock i mellandagarna o de va mysigt att i lugn o ro kunna sitta o prata. Inte en massa stim eller måsten..De är så jag trivs..
Tycker inte om dessa uttrimmande måstena om att man ska fara hit o dit.. handla handla o överträffa alla helta tiden. undrar om dessa människor verkligen är lyckliga eller de e bara ett sätt för att dom ska tro att alla andra tror att dom e lyckliga? Lycka är något som syns på en inte som går att köpa..
Juldagen gick i dysterhetenstecken IOFS 30 år sedan pappa dog och de väcker många minnen och miljoner varför.. varför han varför mamma..varför fick han inte bli merrän 37 år?? Saknar honom,fast jag bara va 6 år när han dog... Nu på fredag är de 15 år sedan mamma blev sjuk.. Hon blev sjul trettonafton, fick sin diagnos den 23 januari ( på sin födelsedag) o dog den 15 April.. Inte lång sjukdomsperiod för henne heller...
att inte ha någon av sina föräldrar här gör ont.. men lever med o i en ständig sorg.. den blir olik med åren men den försvinner inte..jag gråter ofta..I mars är de 1 år sedan min vän dog, hon fick inte ens fylla 30..Livet är så orättvist..ibland tror jag att de e dom goda som får gå först..
så i jul har mina tankar varit mycket hos dom som inte finns här..
mamma,pappa..änglabarnen min vän morfar..men den tröst jag har är att när min tid här på joden är slut då ses vi igen
pössa
o hoppas på att bra 2007