aftonstjarna

Midsommarafton är över.. de e många som har härliga minnen att tänka tillbax på gällande gårdagen.. några har kanske förlovat sig. någon har kanske till och med gift sig.. En annan har kanske träffat sitt love..Men många har varit ute i slagsmål och de e många barn som sett sina föräldrar fulla och som idag mår dåligt över de. Några har tillbringat natten på sjukhuset,antingen i rollen som anhörig eller har dom själva råkat utt för något..Och några har tyvärr haft den tunga bördan att se en anhörg flytta till änglalandet...Att mista en nära är alltid tufft, vare sig de e "väntat" eller oväntat så är de lika tomt och tungt..De kanske är en tröst att den som har varit sjuk en längre tid slipper att lida mer.. kan få den ro o frid som de förtjärnar o slippa smärtan. Sen att man som anhörig mer än gärna hade valt en annan utväg eller helt enklet om man hade kunnat styra över livets öde hade man ändrat på mycket.. men nu är ju livet inte så utan den bittar saningen är att man tvingas "gilla läget" och de e lätt sagt men mycket svårt att uppfylla. Dagarna som går är som en bergodalbana.. vissa stunder är de förnuftet som talar för att hjärat sen ska öveta en stund o allt de man kommit fram till under förnuftighetens tid rasar o tårana blir ens vän.. hjärtat svider och man vet inte var man ska vägen för allt man gör o tänker känns så fel.. speciellt när man förlorat en ung person..

jag tillhör dom som har både mamma o pappa o min bror på andra sidan.. har oxå mist min lilla Alfons.. som dog i min mage...
de är jobbigt när de är sånna här storhelger för man blir påmind mera om hur ensam men e..livet e hårt,tufft o skoningslöst..


just nu går mina tankar till en familj jag inte känner.. jag har följt deras lilla tjejs kamp mot sin cancer.. tyvärr vann cancer igår o lilltösen lämnade sin mamma o pappa o flyttade till änglarna.... de måste vara tufft samtidigt som de på något sätt känns ok att hon inte lider mera.. nu när de blev som de blev menar jag...
mina ljus här hemma brinner för alla änglar idag men lite extra för lilltjejen som kom dit nyss.. många tårar trillar.. men himeln e glad för dom har fått tillbax sin fina ängel...


life is too short

När slutar tårarna rinna?
När slutar de göra så ont?
När kommer den dagen då jag kan tänka på dig utan tårarna kommer?
När När När??
Det är nu tre månader sedan denna hemska avgrund öppnade sig i mitt hjärta o i mitt liv.. I tre månader har jag kämpat för att inte braka ihop, Tre månader med tårar.. Hur mycket tårar finns de? Tar dom aldrig slut??

I morgon är de midsommarafton.. Minns du när vi firade midsommar tillsammans sist?? Kul hade vi..Du med familj va här..Nu sitter jag här med korten, tittar gråter o minns.. de är de närmaste jag kommer dig nu.. minnen.. jag e glad att jag har dom man ACK vad klen tröst när paniken binder tag i mig..
Du har flyttat in i mitt hjärta.. jag har bäddat ner dig där inne men alla minnen,allt vi gjort tillsammans.. du o jag.. som syster o bror som vänner med våra familjer.. ja även de som inte va så bra, de har jag oxå. Men de är så att de fina överväger.. jag minns dig som den du va inte som den du blev tillsammans med kung alkohol.. jag gråter jag minns o jag vill inte att de ska vara så här. men vad hjäler de, du kommer inte tillbax..
livet e hårt tufft o skoningslöst...
att sakna dig broren gör verkligen ont.. de e så jobbit

life is too short

har inte bloggat på ett tag.. de har liksom varit tomt i huvudet...vet inte vad de är som hänt.. hjärnstopp kanske*ler* nä men de är väl så ibland att man inte alltid vet vad man ska skriva om.. de bittra saningen är den att min bror är inte kvar här länge ju.. han har gått över till andra sidan.. vet inte hur eller om jag kommer att fatta de.. de är svårt att förstå någon som man inte vill vara med om.
Kan samannfattade att de e jobbigt värre..*suck*


life is too short