aftonstjarna

så kan jag väl sammanfatta de jag känner just nu...Sitter här ensam i soffan som jag brukar om kvällar/nätter.. De e tyst bara suset från torktumlaren hörs och i mitt huvud far alla tankar,funderingar ocg varför och framför allt alla OM Inte finns de väl några ord som om och varför som skapat så många sämnlösa nätter eller som givit så många personer tårar i tankarna på att de kanske kunde finnas något annat vis att hantera saker på.. Men itt huvudargumet när dessa om och varför blir för stora är att jag gjorde de som kändes rätt då. Inre för att de hjälper men de stoppar tankarna ett slag och kanske kan man få en gnutta sömn eller dylikt...De e nu snart Två månader sedan jag körde till min bror.. hade inte hör av honom på ett tag och i början va detta inte så konstigt. Jag tänkte att han kanske ville vara ifred lite eller att han ringt men att jag missat de.. jag jobbade ju då.. men efter två veckor va de en känsla i magen som sa att jag borde kolla uppp detta.Min styvpappa ringde oxå till mig ocg påpeade att han inte heller hört något från honom. Jag hade lite erände att uträtta under dagen så de blev sen kväll innan jag styde bilen mot staden min bror bodde i... I början kändes de ok men när jag kört en bit slog slog mig tanken att jag kanske inte skulle göra detta ensam ändå. Jag hade nyklar till min brors lägenhet så att komma in skulle ju inte vara några problem men vad skulle vänta mig när jag öppnade dörren.. min bror hade problem med spriten så min tanka va att han satt där och jade party o kom till att bli arg när jag kom där.. pratade med min kompis o hon nämde att jag kanske skulle ringa polisen.. och de gjorde jag.. och den polsien jag fick prata med va jätte bra. Hon tyckte att jag absolut inte skulle gå in där själv..en polispatrull skulle möta upp.. de kändes lite så,konstigt, va rädd att min bror nu skulle bli ännu argare för att jag kom dragandes med polisen. men jag tänkte ut vad jag skulle svara honom.. framme stod polisen o väntade.. vi gick in i trappen och dom ställde lite frågor.. sedan sa dom att dom skulle gå upp först o sen kom dom tillbax.. ja tänkte jag lika bra de... 12 minuter tog de för dom att komma tillbax.. jag fattade att de inte stod "rätt"till.. dom kom ner tog av sina mössor o sa
" vi har hittat din bror, han finns i lägenheten, men han lever tyärr inte"
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

detta va den hemska dagen då jag fick se min bror sista gången...men han levde inte..Nu kämpar jag vidare med denna stora tunga sorg och denna ofatliga tomhet. Detta har frändrat mig mycket. jag känner att jag vissa dagar kan bli arg på mina barn när dom bråkar o kallar varandra olika ord..jag skulle viljsa skrika till dom "tänk er för för ni vet aldrig hur länge ni har varandra"
jag kan börka gråta över inget..som idag när jag stod och strök.. tårarna bara kom, vet inte varför men f-n jag vill prata med honom nu...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Lilla kurre
ser du hur jag har blivit? de äringet som är sig likt längre.. jag fattar inte hur jag ska klara mig genom detta.. hjälper du mig med de?
Har du de bra? Vad kan jag göra för dig??
Älskade bror.. de e så tomt.Många säger att tomt inte är något men fy sjutton tomhet är något mycket stort o tungt...



Life is too short