aftonstjarna

Life is too short
De e så jag känner idag... panik över hur fort livet går, dagrna flyger i väg men jag står stilla. Eller i alla fall står jag i stand by... jag vet inte hur ellr vad jag ska göra för att ta tag i livet, jag vet bara att jag måste.. fan vad jag hatar måste just ju... tänk om de fanns ett måste att man va tvungen att ha semester och att den då va kosntadsfri..typ.. som en bonus i livet.. en bonus för att man klarade att leva.. just nu känns de som en kamp.. livet alltså.. som att ständigt gå i motvind.. vad man än gör slå de tillbax, när man minst anar.. kanske hörs jag en gnutta bitter idag, men de kan jag leva med,, jag får väl vara lite bitter i dag då.. kanske återkommer de en söt aftonstjaran efter detta?? vem vet...
Jag försöker och tycke mig ha funnit en tröt i att undvika att säga att min mamma.pappa och bror e döda.. jag vill tänka att dom är på andra sidan.. kroppen deras är ju borta men de dom va innuti är i andevärlden och de känns bra att tänka så.. de känns inte så hopplöst som att tänka i banorna att död är något som aldrig mera finns... mamma,pappa o kurre finns i mitt hjärta och i mina minnen och dom har varandra där borta i andevärlden..Låter de knäppt? ja då får jag vara knäpp med idag då.. bitter och knäpp..får ta de i dag då!

vet ine vad jag ska göra jag känner ju som jag känne jag e ledsen över de jag saknar o mitt i detta KAOS som kallas liv ska jag försöka skapa en tillvaro till mina barn där som ska kunna finna trygget.. hinna med allt som förväntas att en mamma ska hinna med... plus lite till.. Hmm... hur ska man orka??
vad ska man prioritera?? och vem ska avgöra om jag gör rätt eller fel val? de är ju bara jag själv som får ta konsikvenserna av mitt handlande.
Tänk vad mycket som kan snurra i huvudet på en..

ute är de ganska bra väder.. du hade gillat detta kurre.. men jag hoppas att ni har de fint väder alltid där...de är med en hemsk tanke att jag inte vet var ni är.. jag känner ju att du är hos mig ibland.. att du finns med mig men jag skulle ju vilja se dig.krama dig kanske rent utav ge dig en örfil för att du bara gick o försvann som du gjorde.. att du gick över på andra sidan bara så utan att ge mig någon förvarnig.. men mest av allt skulle jag vila ge dig en kram....

Nu ska jag ta tag i livet lite.. barn som ska till bussen typ.. hinna med den..en son som är trött idag efter som han inte ville sova förrän vid elva tiden i går och sen en hel dag på dagis.. Nice kväll i kväll typ..

Nä fy vad jag gnäller... *skärper till mig*
måste ta tag i tvätt o diskmaskin... de e ju bara jag som e licencierad maskinplockare här ;-)


life is too short