aftonstjarna

Dag före helgdag... en långhelg framför. Just nu känns de som de kvittar, ibland känns de som att alla dagar är lika. Man liksom lever i samma spår. Ändå är de saker som händer och saker som ska göras och jag tror att de blir gjort i alla fall. Dottern kom med bussen i går i alla fall sonen är på dagis. Så här är man ensam med sina tankar och funderingar... sorgen är min vardag nu, tårarna har blivit en del av mig, saknaden gör ont... försker varje dag accptera detta liv som de har blivit. De e lättare sagt än gjort, de tar på kraftena...men mamma o pappa o kurre Ni ska veta att jag kämpar... för er skulle..

Man kan ju inte låta bli att undra varför vissa människor ständig lever i en kamp medans andra surfar runt på en räkmacka hela livet. Typ..



life is too short