aftonstjarna

sitter här de e ett tag sedan jag skrev här kanske för att de beror på att jag fortfarande är så ledsen över att mist min bror att de känns om jag skriver samma saker hela tiden.. Jag kan inte hjälpa de men de gör så ont att inte ha honom här.. en smärta som inte går att beskriva..de e tomt o tungt.. låter kanske konstigt men de är så är känns.. Mitt liv förändrades raedikalt för lite mer än ett halv år sedan... Ett liv som ALDRIG blir sig likt igen.. min bror är borta o de e fan så svårt att förstå.....



mer om Nillans liv då
Ja lilla sonen han kämpar på. Han har börjat krypa själv o resa sig. För er som inte vet så va han med om en olycka för tre år sedan, han bröt nacken men han klarade sig utan förlamningar.. har ett stämbans som inte fungerar så han kämpar på o lär sig allt igen.. plus allt annat som en 6 åring ska. så utan vetskap varför kanske de låter knäppt att man blir glad för att han kryper men med tanken på att han för tre år sedan kämpade för livet så är de unikt.. gläds mycket åt hans framgångar..och man ser på honom att han blir glad av att känns att de går liksom på rätt håll. Han fick en efterlängtad morgonrock i helgen o med den o sina gossiga morgontofflor har han suttit hela förmiddagen, han skulle igentligen till HAB men han va helt enklet för trött... de blir så ibland för honom..

Nillan har haft en vända på sjukhuset. Är de som Nillan befarar så är fistelen tillbax. Undersöktes två gånger under narkos men man hitade inget då så på onsdag så ska jag röntgas o se om de är så.. om inte så undrar jag var smärta kommer ifrån...

vad mera då?hmm


åter kommer
 

bye

LIFE IS TOO SHORT