aftonstjarna

Nu gick de inte längre kurre, tårarna kom brutalt över mig och de gick inte att stoppa dom.. de forstade som värsta höst regnet. Ibland är de tur att man e själv om dagarna.. Älskade broren hur och varför skulle de bli så här?? Mitt hjärta har ett stort tomt svart hål efter dig. Du fattas mig o de går inte en dag utan att jag tänker på dig, på vad du skulle gjort nu om du fått vara kvar här. Men du e inte de, du flyttade till mamma o pappa i änglalandet. o här är de tomt och tyst. De har snart gått ett helt år utan dig och tiden läker inga sår.. de bara bildas en yttlig skårpa på de som lätt slåss upp och blöder,,, Tårna tillhör min vardag.. jag försöker le jag föröker vara glad men ibland känner jag hur falsk jag e,, de e inte allltid äkta leende utan ibland vill jag bara lipa.. För de e så fel att ni e borta FEL FEL FEL..
Å jag min ynkrygg som inte ens hittat orken att åka till kyrkogården, jag vet de e bedrövligt..  Men orken finns inte den finns inte... Och jag kämpar varje dag för att vara någon.. för att bevisa för mig själv att jag e stark o klara detta men vem föröker jag lura? De kommer över mig om en kräksjuka... jag kan inte hjälpa de men jag sörjer min älskade bror än??
Är detta ett tillstånd som kommer att befinna sig över mig restan av mitt liv, ja uppenbarligen...
skit kurre hur sjutton kunde de bli så här.. Min storebror som jag va så stolt över.. jag e stolt övet att få haft dig som bror.. men du ska veta du e så saknad

LIFE IS TOO SHORT