aftonstjarna

Dessa blommor är till dig mamma..
de e ju mosrdag idag.. jag tände ett ljust för dig i kyrkan idag med...
jag hade heller givit dig en blomma här ochen stor kram men nu kan jag inte de utan du är ju på andra sidan..jag bad kurre fixa lite fika till dig idag..hoppad ni får en mysig stund.. jag had emerän gärna varit med er. Men nu finns i mina tankar,kanske är de så att de e ni som är med mig idag? ja vad vet jag..
va du oxå med i kyrkan i går mamma? jag tror du.. jag tror ni va de alla... stolta över hur bra Hannah skötte sig och svarade på rätt på frågorna..
hon va duktigt o alla va jätte fina,.
men Mamma idag är de din dag..morsdag..så jag skickar massor av kramar o väldoftande blommor till dig...

miss you so.. it´s hurt..

life is too short

Idag är de söndag, pingsdagen I går va de pingsafton och de va hannahs komfirmationsdag. De va en fin konfirmation. O nej Nillan kunde inte hålla tårarna tillbax i kyrkan. Nu hade jag en sådan tur att dom hade valit att inte spela den psalm som jag lite fasade för. Men när faddrarna skulle gå fram o ge bibelen spelades och sjöngs "den blomster tid nu kommer" och då kom tårarna. Jag tycker att de e en av den finaste psalmerna och den har många minnen med sig. Har lika svårt att hålla tprarna tillbax varje gång jag hör den och så även i går...de va minnen blandnat med ett hugg i hjärtat övet att min bror inte va med mig går.. jo han va säket där men inte så att jag kunde se honom. jag tror nog han satt där brevid och såg till att allt gick "rätt" till.. Men sjutton kurre, jag skulle vilja prata med dig nu.. Nu är de länge sedan och de värsta är att jag vet de blir bara längre och längre för varje dag som går...

Pingshelegen ja varför firar vi den? Jo de va ju för att på pingsdagen sände gud sin ande till Apostlarna.. ja resten kommer ni i håg va..



kurre
som jag sa du fattas mig.. jag vet att du hade varit med i kyrkan om du varit kvar på denna sidan.. Nu är du på andra sidan och jag kommer att lära mig så mycket jag kan om de.. jag vill ju veta hur ni har de där borta..
Åh du kurre jag vill be dig om en sak... bjud mamma på en go fika idag på morsdag från mig ;-)..


idag har jag oxå varit på högmässa med nattvard.. de är ju så att man gör så dagen efter konfirmationen... och nu va de då hannahs tur.. lilla skruttan fick näsblod mitt i allt men som snabb mamma så hann vi rädda den vita kåpan och få stopp på den snabbt o utan att så många märkte av de.. men lilla gumman då..hon bar på ett ljus idag när dom gick i position in..stolt som mamma frågada jag henne efter åt hur de kom sig att just hon bar på ljus. de va hon och en till.. o då svarade hon "för att jag va kortast"
ja de va fint i alla fall och de är fint i kyrkan..



nu kommer snart sonen hem..han va med i kyrkan i går och han som inte är döpt tyckte att detta med kyrka o så va lite spännande så nu har han sagt att han vill döpas.. ja vi får väl se hur de blir med de..

Kan väl lite tycka att livet sakta men säkert börjar falla på plats igen.. de e tufft och de e är en lång väg innan jag e på G igen helt men..jag kämpar för din skull kurre...
jag ska bevara dig i ljust minne.. du min älskade storebror som alltid funnits för både mig o min lillebror o flera..jag ska se till att du bli ihåg kommen för den du va och inte för den du blev i kungalkoholsklor.. jag är stolt övet att få ha dig som storebror och den stoltheten ska jag bära med mig..

life is too short

Kurre
imorgon är de konfermation här.. är du med mig då? jag vet att de kommer bli tufft, jag vet att dom kommer att spela en av psamlerna som vi spelade på din begravning.. skit kurre jag skulle så gärna vilja ha dig här.. att veta att du kom o va med på detta.. nu får jag bara hoppas att du är med mig..
ibland undrar jag när den dagen kommer då jag inte har gråtit över smärtan över att du inte finns här... de går inte att beskriva i ord hur de känns... de liksom gör så förbannat ont...
undrar hur jag ska klara detta... jag vet att jag måste man fan de e tufft.. saknar dig som bara den..



life is too short

sjutton vilken tung dag de vart.. du har funnits i mina tankar hela dagen spec nu på kvällen... varje sak som hände för två månader sedan har upprepas i mitt huvud... älkade broren jag skulle gjort vad som helst för att få träffa dig igen.. om de så bara skulle vara för 10 minuter..jag vill IOSF ha längre tid med dig men FAN detta är den bittra saningen du är borta... och de gör ont.. ibland kan jag komma på mig själv att jag tänker att de gör mest ont på natten men på dagen kan man hålla sig sysslsatt ¨med de e inte alltid så lätt...idag eller i kväll när jag duschade så kom de så mycket tårar att de va tur att jag stod i duschen.. när jag tittade på klockan så va de den tiden för två månader sedan som jag såg dig där på golvet...
skit kurre.. hur kommer jag att klara detta? Hjälper du mig?..just nu känns de som jag INTE kommer klara detta..just nu är de tufft,, saknar dig som sjutton..skulle så gärna vilja höra din röst..krama dig..fan kurre varför blev de så här..varför va de ingen som lyssnade o gav dig den stöttning du behövde??? de känns som dom bara strunta i dig o jagvetatt du kände de så med..
jag ångrar så att jag inte va mera "på" men jag vet oxå att vi anhöriga inte kan hjälpa en alkoholist men jag hade kanske kunnat stötta sig mera.. eller jag vet inte..vet bara att detta inte känns rätt.. kurre jag vill ha dig här...



life is too short

älskar dig nu och för alltid...

idag är de två månder sedan som jag hittde dig kurre, men du levde inte. Du hade redan gått över på anrda sidan.... de va tufft att se dig där på golvet. Så många frågor bubblar inom mig ni efter detta. frågor vars svar antingen inte finns eller bara gör saken värre. Tankan på att du inte fått den hjälp som du behövt för mig arg och ledsen. När man då fråger de berorda persoenerna gömmer dig som bak frasen " vi har sekritess" bulskit säger jag!!
Dessa två månader har varit extremt jobbiga, tomheten tömmer mig, saknaden gnager hål i mig och tårarna har blivit litersvis.. ändå stor de tuffa faktum kvar att du inte är kvar här och att de finns INGET jag kan göra för dig mera.. två månader och jag vet att tinde läker inte sår utan att de kommer kanske att svida minder...jag ska ta mig ingen detta även om de vissa dagar känns som att detta är totalt omöjligt o hopplöst. iband är de till och med så tufft att jag nästan längtar tills de e min tur att kommer över till er... Men jag vet jag har lite till kvar här och jag ska klara detta för er skull mamma,pappa o broren...
men jag kan inte lova att de kommer att vara lätt, jag kan inte lova att de inte kommer fler tårar men jag kan lova er att jag ska försöka göra de bästa jag kan...kämpa så mycket jag kan...
men idag är de tufft, ledsamt o ensam

life is too short

Helg igen... fan vad tiden bara springer i väg...känner mig nästan panikslagen över att sommaren snart är här.. eller den är kanske här...vad vet jag? Känns som jag tappat lite av min kontroll.. Hmm inte likt mig..

skriver mera sen är helt tom just nu

life is too short

Dag före helgdag... en långhelg framför. Just nu känns de som de kvittar, ibland känns de som att alla dagar är lika. Man liksom lever i samma spår. Ändå är de saker som händer och saker som ska göras och jag tror att de blir gjort i alla fall. Dottern kom med bussen i går i alla fall sonen är på dagis. Så här är man ensam med sina tankar och funderingar... sorgen är min vardag nu, tårarna har blivit en del av mig, saknaden gör ont... försker varje dag accptera detta liv som de har blivit. De e lättare sagt än gjort, de tar på kraftena...men mamma o pappa o kurre Ni ska veta att jag kämpar... för er skulle..

Man kan ju inte låta bli att undra varför vissa människor ständig lever i en kamp medans andra surfar runt på en räkmacka hela livet. Typ..



life is too short

Life is too short
De e så jag känner idag... panik över hur fort livet går, dagrna flyger i väg men jag står stilla. Eller i alla fall står jag i stand by... jag vet inte hur ellr vad jag ska göra för att ta tag i livet, jag vet bara att jag måste.. fan vad jag hatar måste just ju... tänk om de fanns ett måste att man va tvungen att ha semester och att den då va kosntadsfri..typ.. som en bonus i livet.. en bonus för att man klarade att leva.. just nu känns de som en kamp.. livet alltså.. som att ständigt gå i motvind.. vad man än gör slå de tillbax, när man minst anar.. kanske hörs jag en gnutta bitter idag, men de kan jag leva med,, jag får väl vara lite bitter i dag då.. kanske återkommer de en söt aftonstjaran efter detta?? vem vet...
Jag försöker och tycke mig ha funnit en tröt i att undvika att säga att min mamma.pappa och bror e döda.. jag vill tänka att dom är på andra sidan.. kroppen deras är ju borta men de dom va innuti är i andevärlden och de känns bra att tänka så.. de känns inte så hopplöst som att tänka i banorna att död är något som aldrig mera finns... mamma,pappa o kurre finns i mitt hjärta och i mina minnen och dom har varandra där borta i andevärlden..Låter de knäppt? ja då får jag vara knäpp med idag då.. bitter och knäpp..får ta de i dag då!

vet ine vad jag ska göra jag känner ju som jag känne jag e ledsen över de jag saknar o mitt i detta KAOS som kallas liv ska jag försöka skapa en tillvaro till mina barn där som ska kunna finna trygget.. hinna med allt som förväntas att en mamma ska hinna med... plus lite till.. Hmm... hur ska man orka??
vad ska man prioritera?? och vem ska avgöra om jag gör rätt eller fel val? de är ju bara jag själv som får ta konsikvenserna av mitt handlande.
Tänk vad mycket som kan snurra i huvudet på en..

ute är de ganska bra väder.. du hade gillat detta kurre.. men jag hoppas att ni har de fint väder alltid där...de är med en hemsk tanke att jag inte vet var ni är.. jag känner ju att du är hos mig ibland.. att du finns med mig men jag skulle ju vilja se dig.krama dig kanske rent utav ge dig en örfil för att du bara gick o försvann som du gjorde.. att du gick över på andra sidan bara så utan att ge mig någon förvarnig.. men mest av allt skulle jag vila ge dig en kram....

Nu ska jag ta tag i livet lite.. barn som ska till bussen typ.. hinna med den..en son som är trött idag efter som han inte ville sova förrän vid elva tiden i går och sen en hel dag på dagis.. Nice kväll i kväll typ..

Nä fy vad jag gnäller... *skärper till mig*
måste ta tag i tvätt o diskmaskin... de e ju bara jag som e licencierad maskinplockare här ;-)


life is too short

MM då va de söndag... tiden går men de känns som jag står stilla... Tankarna maler på ganska så bra emmelan åt...

När jag sitter o går igenom gamla minnen så de ploppar upp div saker... och ibland känns de som jag hade två storebröder... en innan kungalkohol och en efter..att se dig i kungens klor va inget kul.. men jag försöker förstå hur de går till..att de e en sjukdom som anhöriga inte kan bota.. man måste ha proffs hjälp.. och de e detta jag vill kolla upp..fick du den hjälp och stöttning du hade rätt till eller hur va de med de?? inte för att du kommer tillbax men de kanske gör de lättare att gå vidare på något vis..
ja nu hör jag e helt förvirrad...kämpar varje dag och jag vill komma tillbax till mitt liv.. jag vet att de inte kommer bli samma liv som innan men jag vill ha ett liv som känns ok att leva i...
jag ska skaffa mig så mycket informatopn som ger mig förståelse som förhoppningsvis ger mig orken att gå vidare..

men du kurre jag LOVAR jag ska börja jobba nästa tisdag... du va stolt över att ha en syster som va på akuten..


life is too short

MMM då satt man här igen mitt i natten.. vad har de blivit av mitt liv?? Jag har saker inplanerade under dagarna och de fixar jag någerlunda. De som kan bli jobbigt är att de finns alltid något som händer under dagen som gör att jag tänker på dig broren.. du fattas mig... jag försöker fatta de hela som du gick igenom. försöker förstå vad de va du menade och jag har hittat svaren på många frågor men de e långt i från alla.. jag vet inte när jag kan stoppa mig själv i detta.. jag vet att ¨bara att jag satt en datum då jag ska försöka återgå till ett jobb... den 22 maj... du va ju så stolt över att ha en syster som va på akuten. och men den underbara personal där finns så känns de"rätt" att vara komma tillbax dit.. att veta att jag va v'lkommer dit har varit en stor hj'lp i mitt sorgarbete..


Nu stundar helgen. M[ste fixa kl'der till barnen.. |suck| inte de l'ttaste


life is too short

så kan jag väl sammanfatta de jag känner just nu...Sitter här ensam i soffan som jag brukar om kvällar/nätter.. De e tyst bara suset från torktumlaren hörs och i mitt huvud far alla tankar,funderingar ocg varför och framför allt alla OM Inte finns de väl några ord som om och varför som skapat så många sämnlösa nätter eller som givit så många personer tårar i tankarna på att de kanske kunde finnas något annat vis att hantera saker på.. Men itt huvudargumet när dessa om och varför blir för stora är att jag gjorde de som kändes rätt då. Inre för att de hjälper men de stoppar tankarna ett slag och kanske kan man få en gnutta sömn eller dylikt...De e nu snart Två månader sedan jag körde till min bror.. hade inte hör av honom på ett tag och i början va detta inte så konstigt. Jag tänkte att han kanske ville vara ifred lite eller att han ringt men att jag missat de.. jag jobbade ju då.. men efter två veckor va de en känsla i magen som sa att jag borde kolla uppp detta.Min styvpappa ringde oxå till mig ocg påpeade att han inte heller hört något från honom. Jag hade lite erände att uträtta under dagen så de blev sen kväll innan jag styde bilen mot staden min bror bodde i... I början kändes de ok men när jag kört en bit slog slog mig tanken att jag kanske inte skulle göra detta ensam ändå. Jag hade nyklar till min brors lägenhet så att komma in skulle ju inte vara några problem men vad skulle vänta mig när jag öppnade dörren.. min bror hade problem med spriten så min tanka va att han satt där och jade party o kom till att bli arg när jag kom där.. pratade med min kompis o hon nämde att jag kanske skulle ringa polisen.. och de gjorde jag.. och den polsien jag fick prata med va jätte bra. Hon tyckte att jag absolut inte skulle gå in där själv..en polispatrull skulle möta upp.. de kändes lite så,konstigt, va rädd att min bror nu skulle bli ännu argare för att jag kom dragandes med polisen. men jag tänkte ut vad jag skulle svara honom.. framme stod polisen o väntade.. vi gick in i trappen och dom ställde lite frågor.. sedan sa dom att dom skulle gå upp först o sen kom dom tillbax.. ja tänkte jag lika bra de... 12 minuter tog de för dom att komma tillbax.. jag fattade att de inte stod "rätt"till.. dom kom ner tog av sina mössor o sa
" vi har hittat din bror, han finns i lägenheten, men han lever tyärr inte"
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

detta va den hemska dagen då jag fick se min bror sista gången...men han levde inte..Nu kämpar jag vidare med denna stora tunga sorg och denna ofatliga tomhet. Detta har frändrat mig mycket. jag känner att jag vissa dagar kan bli arg på mina barn när dom bråkar o kallar varandra olika ord..jag skulle viljsa skrika till dom "tänk er för för ni vet aldrig hur länge ni har varandra"
jag kan börka gråta över inget..som idag när jag stod och strök.. tårarna bara kom, vet inte varför men f-n jag vill prata med honom nu...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Lilla kurre
ser du hur jag har blivit? de äringet som är sig likt längre.. jag fattar inte hur jag ska klara mig genom detta.. hjälper du mig med de?
Har du de bra? Vad kan jag göra för dig??
Älskade bror.. de e så tomt.Många säger att tomt inte är något men fy sjutton tomhet är något mycket stort o tungt...



Life is too short

Då va ytterliggare en helg till ända..Vädert har varit underbart men inom mig är de fortfarande jobbit! Jag kan och vet inte om jag vill och de värsta är att jag vet att jag måste igenom detta.. jag bara måste..

skit kurre... hur och varför skulle de blir så här. Du kunde ju varit med oss att tag till.. du skulle berättat för mig hur du hade de.. verkligen hade de menar jag.. inte bara att de e lungt eller att de e
ok.. du skulle pratat med mig så att vi kunde löst detta tillsammans..
Nu ska fortsätta detta livet utan dig och de känns jobbigt...tomt o så fel fel fel


life is too short

ja du va ytterligare en dag slut...jobbigt värre...
va i lund med sonen, de va jobbigt...han hade de jätte jobbigt o de e jobbigt att se sit barn ha de jobbigt.. tårarna rann å både mig o honom..


vädret har varit kanon.... men de fattas något.. du min bror du fattas mig.. de e så tomt utan dig... livet e ett nytt liv.. hur fan ska de bli?? jag kan inte förstå detta... usch jag får ta en OFF dag o sen nya tag känns de som...



life is too short

Då va de en ny dag.. uppe tidigt idag för jag ska iväg med sonen. Men de e en fin morgon, Du hade gillat detta kurre, våren vi har i år..Jag kan se dig framför mig sittande på din balkong lite småkisande upp mot solen med ditt morgonkaffe...ÅÅHHH kurre detta är så fel.. jag vill ha dig här jag vill verkligen se dig njuta av detta... Nu fylls dagarna med tårar och kvällarna o nätterna med frågor och funderingar..så fel allt kan bli..så här hade jag inte tänkt att de skulle vara..
älskade storebror..du fattas mig så dj-a mycket... jag bara vill ha dig här och nu.. DÖ de e så hemskt ord..borta lika så..jag tänker på dig och de va hann med att göra,, på de roliga.. jag spelar låtar som jag vet att du tyckte om, de känns skönt att lyssna på dom du är så närvarande...


Nu ska jag åka till Lund,,följer du med???

Life is too short

Älsakde storebor..
idag är de en sådan dag som de varit extra jobbigt...du har varit i mina tankar hela dagen. Jag har fått reda på att du nu e kremerad.. fy vad grymt de lätt.. Nu är hela du borta då typ?? Ja inte minnena, men själva du.. ojoj kurre hur kommer jag att klara detta?? hur ska jag finna orken att gå vidare?? jag vet att jag måste, jag har inget val.. du e borta!
Nu väntar jag bara på att få reda på när du e gravsatt och sen är de.... TOMT!!
Fan,skit vad jag saknar dig...

hoppas du har de bra i alla fall.. kom i häsla på kurre.. ja mamma o pappa e med välkommna de vet ni.. oj tänk om de va så enklet att bara säga kom hit o så kom ni.. hur ska jag få in i mitt huvud att du e borta?? jag kan de bara inte de går inte.. jag vill inte att de ska vara så...


life is too short