aftonstjarna

Då v de fredag, snarare e fredagen snart slut. Kan väl mera säga att de e helg. Vanligtvis brukar jag gilla helgerna men nu tycker jag bara att de känns jobbigt, Veckodagarna är oftast ok för dom e fyllda men måsten eller något så.. Helgerna är ju lite mera flytande, man har ju inte så jätte mycket inplanerat, inte just nu i alla fall. och om detta hade varit för en månad sedan hade jag tyckt att de va gott men nu skrämmer de mig...Ångesten har en förmåga att komma tillbax på helgerna.... Ångesten finns dagligen men sånna hära tillfällen när man liksom inte har något att syselsätta sig så blir de värre. Hjärtat svider och stutsar som om de va på väg ut bröstkorgen. Sakaden är så grym stor efter min bror... ja min mamma o pappa. Men de känns så konstigt, kurre borde ringt nu, de e länge sedanhan ringde. de stora faktumet är att han kommer aldrig att ringa igen är så tufft att ta in. De liksom går  inte..


idag när jag stod o blomaffären och skulle beställa blommer så va de somom jag tittade på en film.. jag ville helt plötsligt bara stanna, pausa krascha den för kag kände att jag ville inte vara med längre. jag ville verkligen inte så där och bestämma vilka blommor min bror ska ha på sin bergavning de känns liksom att de e flera år till att man ska göra sådan men... de gick inte att komma undan.. blommorna blev beställda och som omständigheterna är så käns de ganska ok.. de kommer att bli fint... hjärtat blev röda rosor med vita krysantemum... och bollen röd o olika nyanser med lite limegröna nejlokor.. min bror gillade gröna blommor.. så handbuketerna blev med limegröna nejlikor, lucas blev en orange ros, han ska inte med men han ska lägga en ros ändå *jag ska lägga den från honom* flickorna hade redan bestält sina handbuketer och domska vara lila så de kommer bli lite färg så...men de e inte normlat att man ska fixa detta nu.. jag har inte fyllt 37 än och ska bergava min 40 åriga bror..
*life is to short*

min brors sista år blev lite röriga.. kommer att berätta om detta senare när jag har mera ork.. men de gör så ont att veta att han inte fick den hjälp han borde. OM han hade fått de hade han kanske funnits här idag...jag vet att man kan grubbla sig tokig på dessa om och varför. tror inte att de finns några ord som skapar flera vakna nätter eller mera oro och grubblerier än dessa orden..


jag vet att jag ska gräva i detta runt min bror.. även om de inte kommer att ge mig honom tillbax så ska de inte få gå till så här...
så känner jag nu.. vet inte hur jag känner om en vecka..



just nu tar man en dag i taget och när de är som värst så tar man sekund för sekund...


man säger ju att i nöden prövas vännen... nu har jag fått se och känna vilka som verkligen är mina vänner, som finns där och vill prata när jag behöver som lyssnar eller helt enklet bara finns.... tack.. ni vet vilka ni är om ni läser här..

vill oxå tacka cia.. du e en klippa...beundrar dig som fan... du e en stark person men glöm inte bort dig själv

nu ska jag se om jag kan få lite sova... som tur e finns de sova på burk som man en o annan gång kan ta och liksom komma i fatt sig.. känner att jag behöver de.. 

Kurre.. varför är du inte här? varför kan jag inte ringa dïg? Gud va dumma frågor du finns ju inte här längre.. Men varför just du? Och varför nu??? du kunde ju fått några år till... 40 år fick du.. vad är de??? kort tid i ett livsperspektiv.. eller? April månad är en tuff månad... Nu på tisdag den 15 April är de 15 år sedan mamma lämnade detta landet o flyttade till änglarna... På torsdag. om en vecka ska du begravas.. på samma kyrkogård som mamma o pappa.. fan livet e orättvist... jag e snart 37 ingen mamma igen pappa o ingen storebror.. livet e hårt tufft o skoningslöst

kurre,mamma o pappa.. ni e så sakande här nere..kurre du ska veta att lucas pratar om dig.. han undrar hur du har de? ja de undrar ju jag med..han tycker att de e synd att du skulle dö.. ja de tycker vi alla..men sen sa han... nu kan han ju vara med mormor...och de e ju sant...

Här nere är de tufft.... jag kämpar mot ångesten varje timme.. rädd för mitt eget öde... orolig för framtiden.. allt hat blivit så konstigt nu...du fattas mig... sitter o skriver påminnelselappar om allt som ska fixas...
blommor ska beställas, en vattenfastmaskara måste införskaffas o ja allt annat...
men vilka problem jag har va???
Blommorna är de viktigaste de ska kännas "rätt" från pss närmaste ska de vara ett hjärta och på bandet ska de stå "vi ses" barnens blomma ska vara som en fotboll i liverpoolsfärger o på de bandet ska de stå " du fattas oss" ska oxå försöka få tag i gröna blommor till handbuketter för du tyckte om gröna blommor... detta känns så fel,.. att sitta o fundera på din begravning... men de e ju så du är ju död... ÅÅHH VAD HEMSKT DE LÅTER men de  e väl de som e saningen??
kändes bra idag när jag fick reda på att de låtar vi ville dom skulle spela på begravingen kommer att spelas.. tears in heaven, Don´t cry o knocking on heavens dorr... ja de e låtar som du står för..

men fan kurre.. du skulle varit här!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

De e så fint väder ute idag, kurre. Har ni oxå de?? Har ni änglar alltid fin väder, jag hoppas de. Här hos oss har de varit en härlig vårdag... du skulle nog varit ute o gått ett par runder idag om du varit här, du skulle njutit av solen som tittat fram och påmint oss om att de e på väg mot sommar... Denna sommaren kommer att bli så annerlunda,, du kommer inte att vara med oss här.. du kommer inte att ringa o berätta om de goda vädret.. du kommer inte ens få sitta på din balkong o njuta som du så gärna ville, inte ens de hann du.. "life is to short" 
Mitt hjärta svider som bara den.. saknar dig kurre... tårarna kommer, de gör ont... jag försöker finna trösten i att du o mamma o pappa har de bra där uppe.. ni har träffats igen och du e inte ensam...

Nästa vecka ska du begravas.. vilket hemkst ord begravning.. när man e 40 år!! de e så fel..."life is to short" Lucas har skickat med en rosa gris i kistan till dig.. vet inte varför han valde just den, sen gosade han med den så att den skulle lukta lucas så att du skulle komma i håg honom o så att du hade något att gosa med.. jag håller på med en skiva till dig som du ska få med dig på din färd.. med låtar som jag förknippar med dig...typ.. life is to short med scorpions, kisslåtar, dom va ju din favorit... himlen e oskyldigt blå, den texten passas så bra in på vissa ställen på oss broren " när vi växte upp, levde livet  vi va evighetens hopp de va helt givet att vår framtid skulle bli obehindrat fri...." ja de finns många låtar som jag förknippar med dig broren... "Min bror o jag vi har kramats av samma mamma"

Blommor ska jag dixa till dig med...ett hjärta o en fotboll... ska bara bestämma vilken färg de ska vara i...
och sen vad jag ska ha på mig de funderar jag oxå på... jag vet att du inte brydde dig så om de men de ska ju kännas "rätt" men FAN  de e inte rätt detta... du ska inte vara död... du ska vara här, du ska ringa mig nu för de e förl'nge sedan du ringde nu... jag vill prata med dig.. vad va de för pappaer du ville jag skulle hjälpa dig med? vad va de jag skulle hjälpa dig att skriva??

jag saknar dig så...


mamma
nu har du fått hem kurre... ta hand om honom nu..d evet jag att du gör... ni har säkert mycket att prata om och hitta på..jag hoppas att ni har de bra där uppe i ängla landet... här nere hittade jag den första maskrosen idag så sommaren är förhoppningsvis på väg hit, du hade oxå uppskattat dagen idag för den har varit härlig,,du gillade oxå sommar o vår... jag hoppas ni har mycket blommor där uppe,...
men ooo vad jag saknar er här nere...skulle göra vad som för att få er tillbax..



life is to short

min storebror
de finns så mycket som jag skulle vlja säga dig.. de finns så mycket jag skulla vilja prata med dig om de finns så mycket mera vi kunde gjort du och jag.. tillsammans.. Men nu finns du inte här. du har lämnat detta landet till ängla landet.. trösetn i detta är att du nu är med mamma och pappa..Ni sitter säkert där o pratar och har kul *hoppas jag*
men här i mitt hjärta är de tomt... du fattas mig som bara den.. du ska bara veta hur många gånger jag varit på väg att ringa dig, men de e inte lönt du kommer ju inte att svara. jag ville komma o hälsa på dig i påsk men inte de heller är någon mening för du hade ju inte varit där... dessa dagarna fram till begavningen är grymma.. den 19 April ska de vara... usch lilla storebror då ska du få din vila som dom säger...
fan brossan att de skulle bli så här-- JAG SAKNAR DIG.,, MASSOR

Denna storhelg är snart mot sitt slut.. ag har aldrig varit med om maken till helg, jag har inte ens orkat ta fra, "påskprynaderna" och de är inte likt mig.. påsris är de som kommit in bara.. men de va bara för att de va sådan klart med fjädarar o bara att sätta de i en vas.. de e bedrövligt. Men de har varit påsk i alla fall.
I går påskafton va vi hos min kompis som fyllade år... himmla gao mat och de va skönt att komma hemmifrån ett tag. även om jag inte mig så himla social, man de e som de e och jag kan inte göra åt de....

jag vet att de e många som tycker att livet ska gå vidare.. och de gör de med..jag vet att lvet kommer gå viadre. jag kommer inte bli samma Nillan som innan men jag kommer att komma tillbax,..

De gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på min bror, när jag tänker att han inte kommer tillbax...
men jag måste inse faktum att han inte gör de.. inte här i detta livet..

*suck*
de gör ont att sörja de e obegripligt... jag är inte lilla syster mera.



idag sitter jag o funderar på vad man ska hitta på idag.. undrdr om IKAEA har öppet idag eller EKO eller något. vet inte om jag pallar de men de känns som jag måste göra något ändå... städa kanske.. usch vad trist de lätt...

ja vi får se händer....

ha de bra alla

take care alla o va rädda om varandra

idag är de långfredag.. påsken stor för dörren och inte för att jag känner för någon storhelg... Jag är som en robbot, som bara går och gör de som man bör göra om dagarna men jag vet inte hur eller varför de blir gjort...jag vill ha mitt liv tillbax, man jag vet att de liv jag hade fr tre veckor sedan kommer aldrig tillbax.. jag är inte lillasyster längre.. o FAN de ville jag vara.. jag såg mycket upp till min bror.. han va under vår uppväxt min tryghet.. pappa dog när vi va små, jag va sex år och min bror nio så de blev på något vis honom man vände sig till...
Nu är de tomt och tyst.. vi hade en tid, ett par år som vi inte hade så jätte tät kontakt men de senaste åren hade vi de.. han eller jag ringde honom i alla fall va tionde dag.. ibland lite längre ibland lite kortare mellan telefonsamtalen men vi hördes av i alla fall... jag älskade min bror, jag hoppas att han fattade de..
de är oxå något..jag tänker på mycket... min bror dog ju hastigt så jag han inte säga "hejdå" till honom...
de finns så mycket jag skulle vilja säga honom.. gode tid vad han fattas mig!!

att sörja är ett tillstånd som e svårt att förstå för dom sóm inte varit med om att mista någon nära,,
många tycker att när man har en bra dag att nu har de vänt... så är de inte... man kan få en ok dag och min tro är att detta är för att man bättre ska orka som jobbiga...

alla storhelger är inte bara mysiga o trevliga... för oss där de fattas någon är de jobbiga helger...

mina ögon kan tindra
min mun kan le
men sorgen i mitt hjärta kan ingen se

Dagarna går o kommer, de känns som de e samma dag samtidigt som de känns evigheter...
jag saknar honom så.. de gör så ont när jag tänker att jag aldrig mera ska få prata med honom.. ord mot ord. På ett vis har jag pratat med dig idag,, genom ett medium och de gav mig ett sorts ro. jag vet att du funnit ro...
Men faktumet kvarstår att de så orättvist att du inte fick vara med längre.. som idag tex.. din yngsta son fyller år dag.. du fattades honom ju..
pratar med dig.mamma o pappa undrar om ni hör de?
jag tror de..
tårarna bara rinner just nu... kvällarna och nätterna är värst... kan inte koppla av då..
de är mycket som bubblar i mig,.. många frågor inga svar..

jag saknar dig broder
jag älskar dig..
kram syster

Dagen idag har varit jätte jobbit,,, de har pendlat mellan tårar och aparti.. samtidigt som man vill försöka lägga varje puzzelbit så man kan gå vidare på något vis.. de känns långt borta nu men de måste ju, på något vis gå..
jag saknar honom som fan.. vem ska nu ringa mig 24 gånger per dag? vem ska jag nu vända mig till..
brossan du o jag skulle ju hålla i hopa.. de e ju bara vi kvar.. nu e de lillebror o jag o styvpappa...fan broren de gör då ont.. de e så tomt...
de fattas mig..

Nu gör de så jä-a ont i hjärtat igen.. ont ända in istjälen o in i ryggmärgen. Sakaden är som ett knivspakrp blad som har grott fast i hjärta och som  sivder till vid misna lilla tanke,, Att sörja är ett livslång tillstånd de går inte att besriva den smärta jag känner eller den tomhet som ständigt ekar inom mig. De otala maktlösheten övet att man inte kan göra något. de fruktansvädra faktumet att Mamma ALDRIG kommer tillbax går inte att acceptera. De går helt enklet inte. de är totalt omöjligt. jag vill inte acceptera de heller vill inte att hon ska vara borta, vill att hon ska vara här.. vill att hon ska i alla fall ringa o säga HEJ..
De e 15 år sedan mamma dog nu.. i April månad, Nu är de verkligen länge sedan.. men ändå inte..
jag minns dagen som de va förra veckan..jag ser henne och de är de jag är rädd för med.Att bilden av henne ska tunnas ut med åren allt med tiden går och de är långre sedan jag såg henne. Hennes minne är med mig varje dag.. och vissa dagar gör de så ont, som idag.. så ont så ont..

fam mamma varför du? varför varför varför? Undrar hur många varför de blivit under dessa åren.. typ ett par miljoner.. mamma.JAG SAKNAR DIG!!! KOM KRAMA MIG!!!!!!!!!!!!!!!!

varför blir de aldrig som man tänkt sig? vad är de jag gjort som gör att jag ska få alla motgångar? Ja nu tycker säkert många att jag e gnällig men ni skulle bara veta vilket h-vete jag genomlidigt..
Men de som inte dödar de härdar säg de..Nu i dessa juletiden så är de jobbit att sakna någon. Pappa dog när jag va 6 år så jag har inte så mycket minne av honom men de jag minns de minns jag. Pappa dog i en bussolycka i Tyskland, på juldagen 76. så ni kan själv tänka hur kuliga jular jag har haft, Även om mamma gjorde sitt bästa, men mamma va inte så gamal när pappa dog, bara 25 år..och tre barn.. pappa va 37 när han dog.. Julen har alltid varit tuff och tuffare blev de när mamma dog. Hon dog 92. så jag fick flera år med henne.. jaghar har flera minnen.. tomheten som maler och skaver gjort ont. De kanske låter knäppt efter så lång tid men jag kommer aldrig sluta sörja, jag gör de på att annat sätt nu men tomheten och saknaden finns där.. och detta ständiga varför?? varför fick jag inte behålla åtminstone en av mina föräldrara??
Lillgossens öde har ju oxå satt sina spår, konstigt vore de annars...första julen efter olyckan, *usch* då va vi fortfarande på sjukhus men hade permis över julen.. sorgen över den uppespringande lucas, tankarna på hur han varit om inte olyckan hänt? ja ni ser idag bara bubblar frågorna..


just nu längtar jag bara bort.. bort..bort...bort.. de behöver inte vara långt.. bara bort,, men man kan ju inte fly ifrån sina minnen o tomheten finns med mig var jag än är..
Tänker mycket på min bror som jag önskar jag kunde göra mera för än vad jag gör.. men jag vet bara inte vad..

ja ni jag hoppas ni får en bra dag.. nu ska jag se om jag kan få bort magontet

pössa

ja tänk om de fanns ett tåg som kunde ta mig till änglalandet. De hade inte behövt gå dagligen men en gång om året i alla fall. sakande blir större och strörre på något overkligt vis. man tror att de ska bli lättare med åren men de blir bara annerlunda. de gör ont på att annat sätt.. Nu stundar storhelger, de e en fasa när de fattas någon. jag önskar mig mest va allt en pratstund med mamma.. undrar om Tomten kan fixa de ?
Nä jag tror inte de så här ensam sitter man med sina funderingar och en tomhet som gror och verkligen ättrar sig fast. Att leva med sorg blir ett levnadsstätt.. man får vara berädd på att närsom helst kommer tårarna. och de kan vara allt i från när man skala potatis eller när man står där på kyrkogården och namnet dunkar en i pannan nästan.. just där är de så defenitivt, de e ju till och med ristat i sten..

så alla ni där ute ta vara på er
va rädda om varanda
o njut av varje sekund men vet aldrig vad som händer

pössa

ja tänk om de fanns ett tåg som kunde ta mig till änglalandet. De hade inte behövt gå dagligen men en gång om året i alla fall. sakande blir större och strörre på något overkligt vis. man tror att de ska bli lättare med åren men de blir bara annerlunda. de gör ont på att annat sätt.. Nu stundar storhelger, de e en fasa när de fattas någon. jag önskar mig mest va allt en pratstund med mamma.. undrar om Tomten kan fixa de ?
Nä jag tror inte de så här ensam sitter man med sina funderingar och en tomhet som gror och verkligen ättrar sig fast. Att leva med sorg blir ett levnadsstätt.. man får vara berädd på att närsom helst kommer tårarna. och de kan vara allt i från när man skala potatis eller när man står där på kyrkogården och namnet dunkar en i pannan nästan.. just där är de så defenitivt, de e ju till och med ristat i sten..

så alla ni där ute ta vara på er
va rädda om varanda
o njut av varje sekund men vet aldrig vad som händer

pössa